Kirunafödda (eller Rensjön) Lars-Ante Kuhmunen var en av de sex samiska artister som under förra året mötte svenska artister i Sápmi Sessions som gick i SVT1. Lars-Ante parades ihop med reklamradiorockbandet Johnossi, i ett program som knappt gick att se på grund av Oskar "Ossi" Bondes översittarattityd.

Mycket till låt blev det inte heller av samarbetet med Saltsjöbaden-duon. Men. Någonting gott ledde programmet så sakteliga fram till. Nämligen ett vidare samarbete med producenten Tobias Fröberg.

Somás Muittut är en skiva som låter både gammal och ny på samma gång, ungefär på samma sätt som Graveyards skiva Hisingen Blues gör. Det är samma ingredienser och recept. Liksom tung hårdrock, heavy metal, med psykedeliska inslag, uppblandat med poppiga melodier och dyra kompressorer.

Artikelbild

| Lars-Ante Kuhmunen har en jojk som sitter som en käftsmäll i själen, skriver Magnus Ekelund.

Men det som gör den här skivan unik och, på sina ställen, smått magisk är Lars-Antes röst. Hans nåjdabetrodda röst. Den förser eftertänksamma låtar som Sámi vearaldat (Sami world) och Unna cuovggat (Small lights) med det där som man så ofta letar efter i musik, men så sällan hittar.


Bäst:
Att jojken kommer så sällan. Men då den väl kommer, sitter det som en käftsmäll i själen.

Sämst: No Ale. Onödigt att ta med den. Även om jag förstår varför.