Man vet att den här snubben kommer leverera och att de andra hoppar jäkligt snygg men inte lika lätt glidande och självklart.

Det är helt enkelt proffsigt rakt igenom. Från ljud och ljus till ja, det som kommer ur kung Krunegårds mun. Och jag har sagt det förr, men just så här tycker jag att han är allra bäst. På egen hand - trots alla rosade konstellationer och samarbeten med andra artister.

Kvällens spelning går i något slags drömtema. Det är ömson grönt, ömson rosa och konstant lite dimmigt. Markus Krunegård svänger med den perfekta popluggen och ganska snart river han av Everybody hurts, ett av de bästa numren.

Men ändå. Jag vet inte om det är jag som inte riktigt är där, men känslan av att Markus Krunegård inte heller riktigt är där är påtaglig. En dag på jobbet ligger nära till hands och det låter kanske hårt. Men ligger man på den här nivån är det nödvändigtvis inget underbetyg. Ibland är man inte på topp helt enkelt.

Stundtals är det dock riktigt pampigt och det är något med Markus Krunegård som får den där lilla biten av fjortis som finns kvar i en att bara: Fuck allt, jag ska bara följa mitt hjärta och leva för dagen - allt är möjligt! Well.... drömskt var temat.

Bäst förutom nämnda Everybody hurts, är Ibland gör man rätt, ibland gör man fel och Hela livet var ett disco.