Helge Albin, ledare för det skånska storbandet Tolvan, sade vid något tillfälle att det var så enkelt att kompa Tommy Körberg.

- Vi behöver aldrig diskutera tonarter i förväg. Vi bara spelar och så sjunger han med.

Om det är samma sak när han och Jojje Wadenius gästar Norrbotten big band må vara osagt. Men det är i alla fall med den lätthet som anstår ett proffs som Tommy angriper den repertoar som får en fullsatt stora sal i Kulturens hus att smälta som en mjukglass i solgass.

Jojje Wadenius - en gitarrist i ständig utveckling, vilket inte minst hans Kleerup-producerade skiva härom året var ett gott bevis på, är som alltid lika cool i sitt gitarrspel som hans ständigt närvarande bakåtslickade hår.

Det kan synas som om kvällen bjöd på nostalgiafton för femtioplussare men även en nybliven trettiofyråring hittade mycket intressant att lapa i sig från kvällens rediga repertoar. Nämnas kan ljuvliga tolkningar av Beatles, Jimmie Hendrix, Ray Charles samt Nancy Wilson. Jojje glimrar lite extra i några egna instrumentala kompositioner såsom Cleo. Som alltid är storbandets många solister på topp rakt igenom. Tommy sjunger med den äran, och bjuder även publiken på ett skrattframkallande mellansnack av typen; Jag har alltid sagt nej till droger men de lyssnar ju aldrig. Vissa av viagraskämten kanske har passerat sitt bästföredatum med råge men Tommy bevisar att tajming är viktigare än en kul poäng.

Avslutande extranumret Sometimes, med bara Tommys vackra röst och Jojjes sköra, spröda akustiska gitarr till komp blir en skön godbit att ta med sig på väg hem i den mörka höstnatten.

Kvällens musikaliska övningar sammanfattas bäst med ett ord - tidlöst.

Tidlösa låtar i tidlösa arrangemang framförda av tidlösa artister.

Vad mer kan man begära?