När världens mesta pojkman Billie Joe Armstrong presenterar del ett av tre i punktrions hybrisprojekt har de övergett sina bombastiska rockopera-ambitioner. Försöket att närma sig dansmusiken i Kill the DJ känns som en naturlig, om än oönskad, utveckling av Green Day-soundet. Men i stället för ängslig anpassning gör de det de kan bäst: punkig powerpop med hjärtat på utsidan. Alla är femton igen och den politiska agendan har tonats ner till förmån för tonårsförälskelsen. De har grävt i vinylbackarna och lyckats med det motsägelsefulla i att sno ihop garagelåtar som funkar för de stora arenorna och låten Let yourself go är det bästa bandet levererat på många år.

Om det var ett tredelat album som krävdes för att Green Day skulle våga hitta den här sidan igen så, visst. Det blir ju aldrig som när det begav sig. Men det här är nära nog.