Recension/Musikens makt Rebecka Digervall och Sanna Kalla, tillsammans kallade The Magnettes, hälsas välkomna med långa klappsalvor när de gör entré. Festivalens tältscen, den som fått namnet Potatiskällaren, är härmed invigd för i år. Hör och häpna: Tältet är knökfullt, redan under första låten. Det hela blir till en rätt trevlig stund; lättlyssnad pop med förhållandevis munter ton och två rena sångstämmor fyller det lilla utrymmet, som nog borde utöka sin publikkapacitet till nästa spelning eller kanske nästa år.

Har man lyssnat på singeln Paper Cut i inspelat format, inser man snabbt att samma låt är sju gånger mer underhållande att lyssna till live. Det engagemang och den stjärnglans som dessa tjejer utstrålar är en ren fröjd att uppleva, och det skiner igenom i allt material som spelas. De har ett fullskaligt och explosivt sound som förhoppningsvis kommer att ta dem långt. Vid ett tillfälle görs melodin från en Tornedalsk dragspelsdänga om till ett snyggt popstycke, med en refräng som jag misstänker är på meänkieli. Bara en sån sak!