- Det var jättesvårt att komma på en bra titel till antologin. Men vi valde "kackel" eftersom det är ett ord som används negativt om kvinnors samtal. Men vi vill visa att det där "kacklet" kan innehålla väldigt viktiga saker, säger journalisten Helena Jönsson som är redaktör för boken. Till vardags arbetar hon på NSD tillsammans med journalisten Sophie Gunnarsson som också är med i Kackel.

Iden till boken föddes inom ramen för Magma, ett kulturnätverk för kvinnor som startades i Malmö för fyra år sedan av Helena Jönsson och som numera även finns i Norrbotten.

- Tanken på en bok fanns med rätt tidigt. Men sedan flyttade jag till Luleå och projektet rann ut i sanden eftersom ingen brann för iden lika mycket som jag. Men så kom en tjej med i nätverket som har ett eget bokförlag och då fick projektet ny fart, säger Jönsson.



Hon kontaktade de som hunnit skriva texter till boken och frågade om de fortfarande ville vara med. En del drog sig ur och andra texter kom till och förordet har skrivits av Katarina Mazetti. Gemensamt för alla som skriver är att de inte är författare i första hand, utan har en intressant historia att berätta.

- En kvinna som är med i boken berättar om sin väg från att vara man till att bli lesbisk kvinna. Det är ju en väldigt speciell men fascinerande historia, säger Helena Jönsson.



Själv bidrar hon med en text om hur hon blivit våldtagen vid två olika tillfällen. Första gången blev hon våldtagen av sin pojkvän när hon var 13 år, andra gången blev hon utsatt för övergrepp av en skivbolagsdirektör när hon var 18.

- Att skriva om det var ett sätt att visa för mig själv att jag kommit över det. Då, när det hände skämdes jag oerhört. Det tog tio år innan jag ens vågade berätta för mamma och pappa och männen anmälde jag aldrig. Jag tänkte att det måste vara något fel på mig eftersom jag råkat ut för det två gånger, säger Jönsson.



I dag kan hon berätta om det, men kan i backspegeln se hur traumat påverkade henne.

Hon blev "kompensationsduktig", skulle göra allt perfekt och vara framgångsrik i allt.

- Mina föräldrar undrade förstås ibland varför jag drev mig själv så hårt, men jag förstod det ju inte då.

Processen att skriva om det som hänt har förstås inte varit helt enkel, men samtidigt tycker hon att det varit viktigt att berätta för andra.

- Jag har ju förstått att det jag råkade ut för inte var mitt fel, utan handlade om de här männen och att felet låg hos dem. Och jag hoppas att andra som kanske råkat ut för samma sak kan se det när de läser min text. Det är viktigt att prata om, säger Helena Jönsson. Patrik Boström