Då fanns det två sågverk, Granvikssågen och Sandvikssågen. Seskarö var Norrbottens främsta industriort med sammanlagt 600 anställda vid de två sågverken. På ön var 2 900 mantalsskrivna och det var fler än Haparanda stad kunde räkna.

Det som hände 1917 var en följd av första världskriget, avspärrningen och svårigheterna för folkhushållet att ordna matförsörjningen. Det rådde ransonering på matvaror och på Seskarö hungrade befolkningen.

<_Mellanrubrik>Skämda kålrötter

Landshövdingen hade skickat extra sändningar av potatis och kålrötter, men det mesta var skämda varor. Arbetarna beslöt att genomföra en egen &quot;engångsransonering&quot; under parollen &quot;nöd bryter lag&quot;.

De gick till Jansons bageri och köpte bröd och de bröt sig in i Erikssons bageri och köpte bröd. Utan ransoneringskort.

Länsman anlände, arresterade arbetare och det blev tumult och fritagning. Kronofogden begärde hjälp av militären, häktade två arbetare. Missnöjet steg och kronofogden hotade att använda militärens vapenmakt. När hoten inte hjälpte kommenderades militären framåt med fällda bajonetter.

<_Mellanrubrik>Tömde magasinet

Soldaterna från Västernorrlands regemente lät sig avväpnas, men kapten Falk tömde magasinet i sin revolver och sårade två arbetare. Först sedan arbetaren Johan Heiskanen riktat ett gevär mot kaptenen gav han upp, släppte revolvern och militärerna lämnade ön.

<_Mellanrubrik>Kulsprutor

Den 31 maj återkom militären med 500 soldater och även med fyra kulsprutor. Utanför hamnen lades en jagare för ankar. Seskarö var belägrat och landshövding Murray anlände och höll tal i Folkets hus till arbetarna.

<_Mellanrubrik>Benådades

Han kom med båt och han hade mat med sig. Seskaröborna fick nu äta sig mätta och upproret var över. Några av de ledande i arbetarledet dömdes till fängelse, men benådades.

Redan på 1920-talet lades Granvikssågen ner. Nu är det Sandvikssågen som står i tur och då sätts det punkt för en industriepok som började på ön 1893.

<_Mellanrubrik>Tidigare hot

Klockan har klämtat tidigare för Sandvikssågen. 1969 räddades det av ett reportage av Sigurd Klockare, gammal seskaröbo, i skogsindustriarbetarnas tidning Sia, som avslöjade hur sågen förfallit.

1984 hotades sågen igen. Nu var det råvarubrist och dåvarande ägaren Assi ville lägga ner. Räddningen kom också nu i sista stund. I stället lades sågverket i Karlsborg ner.