Männens försvarare kritiserade åklagarens bevisning och menade att åtalet mot
de båda männen borde ogillas.

Jaktbrottet inträffade i slutet av april 2010. När naturbevakare kom till platsen kunde de mycket tydligt se vad som inträffat - hur en järv jagats av två skotrar, kilometer efter kilometer, och blivit påkörd upprepade gånger innan den slutligen avled av sina skador, alternativt hade männen slagit ihjäl järven.

Naturbevakarna spårade skotrarna till en stuga en dryg mil därifrån och det rådde enligt dem inga tvivel om vem som utfört hetsjakten och dödandet, eftersom andra skoterspår saknades.

Järvblod
Försvaret köpte inte åklagarens bevisning.

Advokat Christina Lehto, som företrädde den åtalade på vars skoter man funnit järvblod, menade att det dels fanns flera alternativa förklaringar till blodfynden men också att dokumentationen av spårningen var bristfällig och inte alls
visade att skoterspåren gick
till och från den aktuella stugan, då bilder på detta saknades.

Hon menade också att järvblodet kunnat hamna på hennes klients skoter på flera olika sätt, bland annat då han i sitt arbete med rovdjursinventering kommit i kontakt med detta och att det inte var bevisat att det var exakt den döda järvens blod man hittat, då exempelvis ett syskon har samma DNA.

Oförskämt och rent nys
Detta fick kammaråklagare Christer B Jarlås att tända till. Han tyckte det var närmast oförskämt att anklaga
Norrbottenspolisen för bevisfiffel.

Och talet om syskon-DNA på järvblodet tyckte han var rent nys, särskilt i beaktande av att en hanjärv - som det här var frågan om - vandrar iväg mycket långt från sin födelseplats för att hitta ett revir och knappast kunde ha ett syskon där.

"Utom rimligt tvivel"
Enligt tingsrättens mening är det ställt utom rimligt tvivel att det är de åtalade männen som tillsammans har utfört den aktuella jakten. Domstolen anser att jaktbrottet är att bedöma som grovt.

Båda männen döms vardera till fängelse i ett år och sex månader.