Nöjeskrönika Jag är arg. Jag är så jäkla arg. På patriarkatet. På detta system, skapat av oss människor, som låter personer födda med kuk växa upp till ibland väldigt obehagliga och för den delen även farliga människor. Till någon sorts norm som vi andra (lika många är vi, men ändå är vi kvinnor/tjejer/transpersoner "de andra") måste anpassa oss till.

Jag är arg mest hela tiden i och för sig, inte bara nu när jag skriver detta. Patriarkatet gör mig upprörd varje dag. Året om. Jag är arg för att alla personer som spelade trummor idag på torget var snubbar. Vad ger män rätt att alltid ta detta offentliga utrymme i beslag?

Jag är arg för att titthålet i min dörr är anpassat till en lång person (läs man). Precis samma sak gäller min badrumsspegel. Okej, jag är under kvinnlig medellängd men ändå. Min spegel sitter i snubbhöjd.

Artikelbild

Jag blir så jäkla arg när män tar sig rätten att börja kladda på kvinnor på nattklubbar utan att veta om det är okej eller inte. Jag blir arg för att män tar sig rätten att våldta, mörda och slå kvinnor. Dagligen. I Sverige och i världen.

Jag är arg för att män krigar, pucklar på andra män och ger varandra kompislöner. Män gör mig fett irriterad när de alltid tror att de vet bäst, när de tar sin hand om sin fru/flickvän som om de ägde henne. Jag blir arg på män för att de inte själva ser de patriarkala strukturerna, för att de inte ger ifrån sig makten de besitter, för att de löjligförklarar kvinnor i maktpositioner och för att de tror att de kan döma/kommentera/utöva/skriva om sport bättre än vad kvinnor kan.

Jag blir så jäkla arg på de patriarkala strukturerna som gör att fler manliga än kvinnliga regissörer får möjlighet att göra långfilm i Sverige och i världen. För att inte tala om det faktum att Sverige aldrig har haft en kvinnlig statsminister. Jag blir så jäkla arg på detta system som gör att det så lätt sätts ett kvinnligt kodat ord framför exempelvis fotboll och musikerband när det just handlar om kvinnliga utövare.

Jag är sjukt arg på män för att de är så bekväma i sin manlighet att de inte ens uppfattar den, för att de fortsätter att se till att läkemedel är anpassade efter dem själva och för att de så ofta får vara måttstocken.

Artikelbild

Jag blir äcklad och arg på män som åker österut enbart för att köpa sig en fru, blir arg på män som tror att sex är en mänsklig (läs manlig) rättighet. Jag blir arg på män som låter högljutt offentligt och på de män som inte kan pricka rätt i toastolen när de står upp och kissar.

Jag stannar där. Låter er få bli arga på mig istället. För att jag generaliserar och för att jag ibland pratar om män som grupp istället för patriarkala strukturer. Och framförallt för att jag är en lesbisk radikalfeminist som borde hålla käften. Eller inte. Tack för mig.