Landsbygdens hus har ofta den faluröda färgen, men Leif Å Larssons oljemålningar har så många andra färger och han förvandlar de gamla husen i stundom expressionistisk anda, andra gånger abstrakt och fotorealistiskt, som han själv förklarar det.

Der är ofta skymningsljuset han fångat på husens takytor och väggar. Det bli kraftiga växlingar mellan det ibland dovt faluröda och högt ropande gula ytor, röda skorstenar och dramatiska stormlika himlar.

Så långt de gamla husen som upptar en del av utställningen.

Artikelbild

| Oljemålningen "Ängsminne".

- Jag söker mig tillbaka till mitt ursprung, målar gamla hus och utgår från fotografier. Jag försöker inte återge de verkliga färger som fanns när det svartvita fotografiet togs, säger han.

 

Han påpekar att bilderna av husen också ger en känsla av människor, att det finns människor i husen. Nu låter han människorna stiga ut och han har utgått från fotografierna i det egna familjealbumet.

- En del av målningarna är på bilder av mina släktingar, andra på grannar i Orrbyn där jag växte upp. Jag finns också själv med på några målningar.

Artikelbild

| Oljemålningen "Tre systrar".

När Leif Å Larsson målat människorna som stigit ut ur husen har han i flera fall varit väldigt sparsam med färgerna.

- Jag har försökt hålla mig till det monokroma som de svartvita bilderna är.

Artikelbild

| Oljemålningen "Konrads värld".

I andra fall låter han färgerna flöda, som i Ängsminne och Mormor och jag.

 

Artikelbild

| Oljemålningen "Lövvik".

Vissa av bilderna ger intryck av collage, det som brukar skapas genom att klippa och klistra. Leif Å Larsson målar collage och ibland kan personer sväva ut ur målningen samtidigt som andra är fast förankrade.

- Jag arbetar med form och färg, ljus och skuggor och söker återge stämningar, säger han och förklarar att han tagit intryck av den tyske konstnären Gerhard Richter, en av de nu levande stora mästarna som målar från det föreställande till det abstrakta, från fotorealism till monokromi.

Artikelbild

| Oljemålningen "Rismyrheden II".

Leif å Larsson är visserligen stundtals monokrom men det är annars inte så mycket mono över utställningen. Motivvalet varierar och även där det enbart är hus, ibland till och med samma hus, man han upprepa sig inte. Det är hela tiden spännande nytt att se hans hus.