Det är något högst oroväckande med Per Ödbergs releasekonsert för den debutskiva, Home han och hans kvartett nyligen har släppt. En ung gitarrist får bara inte vara så här bra. Hans läckra spel och lika läckra originalkompositioner och hantering av standards får en att vilja trilla av stolen flera gånger under kvällens jazzkonsert. Sällan har det Charlie Norman sade om Robert Wells, onödigt bra varit mer passande.

De övriga tre i kvartetten skäms inte heller för sig på något vis. Danne Johansson är alltid en fröjd att få höra som solist och ensemblemusiker i Norrbotten big band men det är här i mindre sammanhang som hans rätta själ kommer fram och den får blomma ut till fullo. Det var länge sedan han bjöd på ett så passionerat lurlir fullt med glöd och karisma.

Liksom Per Ödberg själv, så är Unge trummissen Christian Sundequist och basräven Arne basse Häggström nya angenäma bekantskaper. Båda är ekvilibrister som ger allt även när de inte spelar solon. efter det härliga extranumret, Danne Johanssons frejdiga snabba Robin Hood så är hela skivans alla åtta låtar framföda. Och som de framförs. Några av spåren som låter lite väl tama i platt form får här sina naturliga hemvister. Att musik skall avnjutas live bevisas här ännu en gång.

Artikelbild

Det är även kul att få höra hur man kan gjuta nytt liv i standards som All the things you are, Without a song och Have you met miss Jones.

Från Ödbergs egen penna kan nämnas Ströbiffar, Urgent och den finfina balladen Det står skrivet. Per berättar entusiastiskt om det låtar som spelas och det märks verkligen hur kul han och medkombattanterna har det på scen. Detta var första men förhoppningsvis inte sista gången vi hörde dessa herrar förgylla en kväll.