På scen som skådespelare måste du ladda ditt föremål (till exempel spegel, kniv, smycke). Vad tycker du om ditt föremål? Hur känner du inför det? Vad vill du med det? Utanför scenen har du redan bestämt dig för vad du tycker och om du inte gjort det själv så har samhället format ett svar åt dig. Därför är rosa inte bara rosa, den är laddad, kanske till och med är den mest laddade färgen vi har. Den färg som haft största rollen i debatterna genom tiderna.

Den ljusröda färgen fick sitt namn i Svenska Akademiens ordbok år 1868, innan dess hade vi inget specifikt ord för rosa. På 1920- talet ansågs rosa vara en färg för pojkar, eftersom den

maskulina färgen röd är i samma färgspektra. Blått ansågs på den tiden vara lämpligt för flickor på grund av dess känsliga aura. På 1940-talet vände åsikten tvärt och det är det som hänger kvar än idag.

Att min pappa sa ”min son kan inte ha rosa skidor, då kommer han bli mobbad i skolan” samtidigt som han byggde ett dockhus till oss flickor i rosa, säger något om rädsla. Rädsla är naturligt för en människa men det finns endast två rädslor vi föds med.

1. Rädslan för att falla = Grunden för flertalet arters överlevnad.

2. Rädslan för höga ljud = Fly eller fäkta-reflexen.

Resterande rädslor som vi människor har är inlärda. Rädslan för utanförskap är inlärd. Rädslan som vi känner som starkast när vi desperat vill passa in. Rädslan som inte ska behöva vara en rädsla som vi faktiskt kan jobba på. Detta gäller alla rädslor vi har förutom de två ovan nämnda.

Alla rädslor är äkta men alla rädslor går att jobba med. Det går inte att argumentera med ”Det är medfött” eller ”Jag är så”. Rädslan för rosa och utanförskap går att bearbeta. Rosa är inte en favorit för mig och har aldrig varit. Jag dras inte till färgen men har med åren börjat mjukna inför den. Jag har tidigare tagit avstånd till färgen, då den för mig symboliserar något negativt. Jag ville inte vara en söt, liten, prinsessa när jag var liten. Jag ville vara nästa entreprenör som startade nästa världsstora företag.

I dagens samhälle är rosa väldigt negativt förknippad. Det jag ofta hör är ”Rosa är en töntig färg, omogen, gay, feminin, söt (objektifierande).” Använder vi verkligen gay och feminint som något nedlåtande, något negativt? Att rosa är en laddad färg har många anledningar, men i slutändan handlar det om genus.

Konstnären Jenny Grönvall använder endast rosa vid tillfällen för att skapa skam och osäkerhet. Hon säger också ”Det är ingen lätt färg att jobba med, det finns mer i debatten så att säga” .Bra exempel på något som laddar färgen är förintelsen då homosexuella tvingades bära en rosa triangel.

Men vi vill smyga oss mot förändring. Statusmän kan stolta ha på sig en rosa skjorta utan att vara rädd för att antas vara gay. Återigen, är gay något negativt? Istället anses dessa män vara lättsinniga och får ett plus i kanten för att de vågar bära flickfärgen. Idag används rosa som ett kampmedel, människor vill göra den till sin och ge den nytt syfte. Vi försöker att sudda ut barriären mellan pojk- och flickfärgerna som sitter kvar enda sedan 40-talet och kämpar oss mot en lösning. Men det är långa vägar kvar. Hur lär vi oss att det behöver inte vara antingen eller? En färg på ett barn kan varken vara rätt eller fel. Vi är inte våra kön, vi är våra fel, brister, val och ageranden.

Att aktivt välja rosa i genusfrågor som till exempel FI, samt texten ”Att göra verklighet” av Kajsa Widegren, är något vi bör ifrågasätta. För även om vi vill förändra synen på färgen till något positivt, finns det en risk att använda en så starkt laddad färg i politiken. Det kan till och med göra skada. FI handlar om feminism, feminism handlar om jämställdhet. Varför är informationen då riktad till kvinnor? Kajsas text handlar om genus. Men rosa som hennes omslag och sidor så fint är prydd med, är genusförknippat med kvinnan. Varför används rosa, en färg så starkt förknippat till de feminina könet ohejdat i genus och jämställdhetsfrågor? Vilka signaler ger det? Är inte genustänk och jämställdhet/feminism till för alla? Om du riktar din information till endast en grupp människor, en grupp människor som kanske redan håller med och vet vad du pratar om,hur ska du då nå ut till den grupp du egentligen för diskussionen med?

Att välja rosa i genus och jämställdhetsfrågan är att använda en oerhört stark symbol. En symbol som stämplar ämnet till något det inte är och gör det omöjligt för alla att känna sig inkluderad i ett ämne som egentligen berör alla. Absolut inte endast en viss publik.

Jag önskar att vi levde i en värld där min pappa inte behövde bli rädd för att min lillebror skulle bli mobbad i skolan på grund av en färg. På grund av en kultur där allt som är kvinnligt förknippas med något negativt. Jag önskar att vi levde i en värld där någon jag håller kär inte behövde ta emot gay som ett skällsord. Jag önskar att vi inte levde i en värld där pussy användes som ett ord för svaghet. Jag önskar vi levde i en värld utan rosa gränser.

Som ni hör har vi en hel del att jobba med endast den lilla detaljen, färgen rosa. Jag säger som barnen i bilen, ”Är vi framme snart? Är vi framme snart? Är vi framme snart?”

Emma Johanna Sandberg