Jag vill bara leva, låt mig snälla.

Jag har så mycket sorg så att jag inte vet vilken sorg ska jag berätta om, om mig själv eller mitt folk eller känslan av att vi bara gjordes för att känna sorg. Livet blir ju svårt och fruktansvärt för mig när jag inte får veta vad som händer i framtiden. Jag är missnöjd med både med mitt liv och mitt öde.

Livet blir till en plåga när folk börjar kolla på dig på ett annat sätt. Tro på mig, tro på oss. Vi alla asylsökande som bor här är inte farliga. Vi flydde och kom hit bara på grund av kriget som pågår i Afghanistan. Vi flydde bara för att hålla oss levande. Det sorgligaste med mitt land är det att det förstörs av mitt eget folk.

Jag och alla fina människor med viljan att det någon gång ska bli fred, lugn och ro i landet önskar att det ska komma en dag då man inte bryr sig om vitt eller svart, vem man är och vilken religion man har. Alla ska bo under den mänskliga flaggan.

Jag vet inte när och varför kriget började. Jag vet bara att mitt liv hittills har varit fruktansvärt och fullt av rädsla. Även nu lever jag med de känslorna och jag är jättestressad. Jag vet inte när det ska ta slut, men ändå hoppas jag på framtiden.

Jag önskade att jag kunde lägga huvudet på kudden utan att känna rädsla och stress. Jag önskar att det kommer en dag, inte bara för mitt sorgliga folk i Afghanistan, utan för alla människor som lever i länder med krig, då vi kan leva i fred, utan sorg. Det är många som har hört talas om krig, men det är faktiskt ett helvete som jag har kommit ifrån. Vet ni varför en person inte längre vill leva när hen får avslag från Migrationsverket? Jo, om hen återvänder till sitt hemland så kan döden bli ännu plågsam. Ingen kommer att veta när och hur en människa dör i Afghanistan. Där försvinner man i kriget.

Vi som har lyckats fly från kriget har en önskan om att bli accepterade och därför söker vi asyl hos er. Livet tar slut för oss om vi får avslag. Det finns många som jag, som inte tänker på sina drömmar längre och som slutar att önska något. Vi vill ju bara vara levande och fortsätta ha tak över huvudet och en plats där vi kan tillbringa en natt utan att bli väckta av ljudet från pistolskott.