I myndighetens tjocka sammanställning över de diagnoskoder som läkare har att laborera med finns F30.0, hypomani. Störningen - ja, det står så - innebär en ihållande, lätt förhöjd grundstämning och ökad energi. Den drabbade är fysiskt och mentalt effektiv och verkar egentligen inte ha några problem alls, bortsett från viss risk för tölpaktighet.

Varför ha en diagnos för någonting som låter i grunden friskt?
- Det är inte fråga om att man inte får vara glad, utan frågan är om en persons beteende och stämningsläge plötsligt skiljer sig ifrån det vanliga, säger Lars Berg på Socialstyrelsen.

Hypomani kan vara ett förstadium till bipolär sjukdom, tidigare kallad manodepressivitet. Risken är att symtomen förvärras och övergår i mani, eller att den så euforiskt fryntliga personen faller ned i en depression.
- Det är lite grann av en varningssignal, men det kan vara bekymmersamt att veta var gränsen går för det kan se väldigt normalt ut, säger Lars Berg och tillägger att en hypoman person ofta saknar självinsikt.

Så i stället för att irriteras över alla hurtfriska, energiska, pratglada medmänniskor gäller det att ha viss förståelse. De kanske egentligen är sjuka. De vet bara inte om det.

Av Sara Rörbecker/TT