68-årige Ebbe Hansson var så svårt sjuk att han hade tillsyn av hemtjänsten både dag och natt.

Fredag den 8 juni kände han bröstsmärtor. Hemtjänsten följde med honom till vårdcentralen i Älvsbyn.

Där togs ett EKG. En infarkt befarades, han fick morfin och skickades vidare till akuten på Piteå älvdals sjukhus.

Exakt vad som hände där är fortfarande oklart. Man vet att det togs ett EKG, men om han fick träffa en läkare eller inte är fortfarande osäkert.

Vad som däremot är klart är någon tog beslutet att skicka hem honom i taxi. Utan att meddela vare sig hemtjänsten eller någon av de anhöriga.

Polissamtal
På måndagen fick Susanne Hallin ett samtal från polisen.

- De sa att min pappa hade påträffats död i sin lägenhet. Jag sa att det inte kunde stämma, han var ju inlagd på sjukhuset, säger hon.

Men det stämde. Hemtjänsten hade hittat honom död i sin säng när man besökte lägenheten för att fylla på i kyl och frys.

- Det var en fullständig chock. Vi visste att pappa skulle gå bort på grund av sin sjukdom, men inte så här. Vi hade lovat honom att han inte skulle dö ensam och att det inte skulle göra ont, men det var precis så han tvingades dö, säger Susanne Hallin.

Ett svek
Hon kan inte hålla tillbaka tårarna. Hon säger att det känns som om hon och syskonen svek deras löfte till sin pappa.

- Det känns förjävligt. Han måste ha plågats oerhört.

När chocken väl lagt sig en aning försökte hon och hennes syskon ta reda på vad som hade hänt deras pappa. Det visade sig inte vara helt enkelt.

- Det finns en anteckning om att han kom in på akuten vid 14.30-tiden. Och att det är taget ett EKG. Sedan har någon beställt en vårdtaxi. Vi har indikationer på att han ska ha kommit hem vid femtiden på eftermiddagen.

Ebbe Hansson hade tydligen uttryckt önskemål om att få åka hem, men enligt Susanne Hallin led han av så svår afasi efter en hjärnblödning att han inte kan ha sagt så, möjligtvis svarat ja på en direkt fråga.

Susanne Hallin skakar på huvudet.

- Det måste ju finnas rutiner för när man skickar hem människor. Det var ju bara att läsa i journalen för att förstå att han var hjälplös.

Susanne Hallin och hennes syskon fick även ligga på för att få till en obduktion som kunde fastställa dödsorsaken.

Då kom nästa chock.

Inte över att döden med stor sannolikhet berott på en mängd mindre infarkter som sedan lett till en stor dödlig infarkt, utan att tidpunkten för döden var någon gång på natten mellan söndagen och måndagen.

- Det känns så hemskt. Han har legat hjälplös i över två dygn, utan mat, medicin eller vätska. Ingen ska behöva mista sin anhörige på det här sättet. Ingen. Det är ofattbart.

Att anmäla akutmottagningen kändes självklart, säger hon.

- Vi måste få veta vad som hände och vem som gjorde fel. Många saker lär vi aldrig få svar på. Men kanske några av frågetecknen kan rätas ut. Vi vill få en så klar bild som möjligt över vad som hände.

Får inte hända igen
Dessutom hoppas hon att anmälan ska göra att något liknande aldrig kan hända igen.

- Vill hjälpa andra. Ingen ska behöva dö som min pappa. Jag vill berätta det här för att det inte ska mörkas. Man ska inte komma undan med att säga att man ska skärpa sina rutiner. Alla människor gör misstag, men man måste stå för sina misstag.

Susanne Hallin visar en bild på sin pappa i mobiltelefonen. Just tankarna på att han tvingades lida i sin ensamhet snurrar hela tiden i huvudet.

- Det är så tragiskt. Men nu har han inte ont i alla fall.