Forskarna har genomfört den hittills mest omfattande analysen av isbjörnens arvsmassa, DNA. De har sekvenserat och analyserat kärn-DNA från en isbjörn, tre brunbjörnar och en svartbjörn. Dessutom har de utfört något mindre grundliga studier av arvsmassan hos ytterligare 23 isbjörnar, varav en från en 120 000 år gammal individ.

Så sent som april i år hävdade forskare i tidskriften Science att isbjörnen splittrades från brunbjörnen och utvecklades till en egen art för cirka 600 000 år sedan, betydligt tidigare än vad som antagits tidigare.

Men i den nya studien upptäckte forskare vid Penn State University och University of Buffalo att isbjörnen faktiskt är betydligt äldre än så. Den utvecklades till en separat art redan för fyra-fem miljoner år sedan, rapporterar de i vetenskapstidskriften Proceeding of the national academy of sciences.

Genom att studera arvsmassan kan forskarna se hur isbjörnspopulationen varierat, beroende på klimatet. I slutet av den geologiska epoken pleistocen ökade antalet isbjörnar när jorden blev mycket kallare, medan beståndet minskade under varmare perioder.

Forskarna konstaterar, inte helt oväntat, att isbjörnarna är betydligt färre i dag än tidigare i historien. Men Caroline Lindqvist påpekar att det faktum att isbjörnen överlevt flera rejält varma perioder inte är någon garanti för att arten ska klara sig igenom den pågående globala uppvärmning som väntas öka under det närmaste seklet.

Även om isbjörnen varit en egen art så länge, slår forskarna fast att den av och till korsat sig med brunbjörnen fram till helt nyligen. De intima relationerna kan enligt forskarna kopplas till värmeperioder när glaciärer drar sig tillbaka och de två arternas utbredningsområden överlappar varandra.