Om Piteå dansar och ler gjorde någonting rätt i år var det att man fortsatte ta in bra, övervägande akustiska, spelningar i stadskyrkan. Där, tre meter från den främsta raden av kyrkbänkar, stod fantastisk duktiga artister och gjorde intima och berörande spelningar - några av de bästa under festivalen.

När Lisa Miskovsky spelar på hamnscenen under Luleåkalasets fredag kan jag inte hjälpa att föreställa mig henne på stadskyrkans scen i stället. Inte för att nedskruvad gitarrdominerad popcountry aldrig fungerar på stor scen, men för att den här scenen känns ofrånkomligt överdimensionerad just denna kväll.

Det har samlats en hyfsad publik som tyvärr aldrig riktigt ges möjlighet att komma igång. För även om det ett par gånger dyker upp lite attityd och driv på scen tappar Lisa Miskovsky bollen på kanske den enda låt som verkligen kunnat lyfta spelningen.

Visst förstår jag att det kanske inte känns kul, att så här efter 11 år, spela originalversionen av "Driving one of your cars", men att skruva ner tempot på den rockigaste dänga hon har var nog fel beslut.