Strindberg dyker alltid upp till sommaren. Fadren läste jag nyligen. Fröken Julie likaså. Fadren handlar om Ryttmästaren som har en hustru vilken inbillar Ryttmästaren att deras dotter (Bertha) rakt inte är hans förtjänst.
Tvångströjan åker på i sista akten. Därtill dör fanskapet.
Fröken Julie är på ytan en fin dam. Nyligen har hon slagit upp förlovningen med en annan. Jean inbillar fröken om att det är lätt att driva hotell, speciellt neråt Europa. Fröken vet var hon skall finna pengar i en låda som herren i huset har på övervåningen. Men illusionerna krossas.
Strindberg är här lik F. Scott Fitzgerald (The Great Gatsby). Fitzgerald sägs elakt skrivit om fattig pojke (Strindbergs Jean) möter rik flicka (Strindbergs Julie).
Privat är Strindberg inte helt olik Hemingway. Hemingways nio olika stilar är:
Sportsmannen, den virile, avslöjaren av hycklerier, konstens skiljedomare, resenären, bon vivanten, insidern, den stoiske veteranen och den heroiske mannen/författaren/äventyraren. Ljuset brann i de båda ändarna. Därtill var Strindberg den hetaste elden i landet. Det som de flesta elakt kommer ihåg Hemingway för är som buse. Och Strindberg - ja vågar vi säga det.
Fitzgerald och Hemingway har en del gemensamt de med. Deras fäder var båda misslyckade. De kom från mellanvästern. De båda författarna fick sina genombrott på det glada 20-talet.
Strindberg och Hemingway hade båda många fruar. Hemingway hade fyra; Strindberg tre. Fitzgerald var gift med Zelda. Hon var som Scott författare. Zelda blev diagnostiserad som schizofren och brann inne på en institution. Hemingway hade demoner i 40 år. Strindberg skriver i ett brev från 1887:
"Men jag kände, att något var brustet i mig och fattas snart af den öfvertygelsen att jag var sinnessjuk. Ser min omgifning, mina vänner behandla mig som en dåre eller ett sjukt barn."
Strindberg skrev av och till på uppfriskande sätt. En bonderoman blev Strindbergs mest omtalade. Strindberg skrev romanen år 1887. Romanen räknas till en av Sveriges största klassiker.
"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.., " Hemsöborna.
Hemingways främsta inledning anses av många vara:
"Then there was the bad weather".
Detta är spelöppningar som duger. Strindbergs inledning är starten på historien om familjerna som bodde ute på Kymendö (Stockholms skärgård). Här kommer Carlsson ut till gården Hemsö. Ingen dag blir den andre lik.
Hemingway är sannolikt inte den mest humoristiska av de tre i text. Däremot kunde Hemingway privat ge av sig själv. Under andra världskriget skall han ha fått frågan av vilken anledning han fortfarande var kapten trots sin ålder. Hemingway lär ha svarat:
"Unge man, anledningen är lika enkel som plågsam. Jag lärde mig aldrig läsa och skriva." Hemingway jobbade som mycket ung på Kansas Star. Han mottog nobelpriset 1954. Väl så gott för en kapten med så grava läs och skrivsvårigheter.
Strindberg skrev om och om debuten Mäster Olof. Han ville få den antagen och spelad. Han prövade att sända den först till Svenska Akademien. Därefter till Kungliga Teatern.Han skrev om den fem gånger till men pjäsen kom aldrig upp på scenen. Idag ser vi på verket som ett genombrott i svensk dramatik. Men för Strindberg var fem år bortslösade. Den unge författaren hade lust att skjuta sig.
Hemingway blev sällan färdig med sina romaner. Andra tog vid. Ett exempel är slutet på Farewell to Arms. Hemingway skrev om slutet över 70 gånger.
Ett annat exempel är Garden of Eden. En text som kom ut långt efter att Hemingway verkligen skjutit sig. Boken handlar om den lyckliga men fattiga tiden som Hemingway upplevde med sin första fru i Paris. Romanen kom första gången ut på marknaden 1987.
Sanningen är modifierad. Inget är nytt under solen. Eller som Strindberg ofta sade:
"Jag har inte gjort något nytt - för det kan man inte".
Hemingway dör av egen hand. Galen? 61 år gammal. Strindberg får magcancer. Galen? Han blev 63. Fitzgerald dör vid en ålder av 44. Galen? Hjärtattack.
Fitzgerald som ändå hade egenheter för sig var i jämförelse med de båda andra en stillsam natur. Men välstruken? Åjo, ibland men inte alltid.
Slutligen och för att vara helt ärliga. Fitzgerald kunde skriva annat än romanser. The Curious Case of Benjamin Button är en filmatisering av en novell av Fitzgerald. Scott var bäst på att författa noveller. Novellen handlar om en man som åldras baklänges. Novellen publicerades för första gången i magasinet Colliers 1921, och ett år senare i novellsamlingen Tales of the Jazz Age.
Och författare vad skall vi ha dem till, egentligen? Ja, varför inte läsa deras verk. Det är väl ett nog så bra förslag. Författare annars skall vi mest småprata med eller till. Ibland småpratar de själva. De läser sina böcker in i våra öron. De blir som en radioapparat i skuggan av vår egen tillvaro. Tryggt. Trevligt. Tacknämligt. Strindberg och sommar hör till.