Bourbon Boys slutade just och kontrasten till Docenternas snälla punkpop och vänliga Joppe är total. De är allt han inte är. ”Solen ska gå ned och vi behöver inget mer” sjunger bandet och Joppe lyfter handen mot kulissen i bakgrunden där solen just går ner… ja, du fattar. Det skulle kunna sammanfatta hela spelningen.

Men behöver inget mer stämmer bara nästan. Vi skulle behöva en publik som hakade på. Som engagerade sig eller åtminstone klev ned från sluttningen och närmare scen. Kanske är Docenternas spelning inget man slänger sig i sanden i ren kaos över, men man kan röra på sig. Nu när Docenterna bjuder till så fint?  Visst märks det att bandet inte spelat tillsammans på ett tag och att man inte alltid hittar varandra, men det charmas bort av spelglädjen.

Bigit Bidder gästar och så härlig hon är. Skiner allra mest när hon tar Bensin i blodet solo. Och i duetten Utan dig, även om den klassikern borde kunna avverkas utan att snegla efter texten i papper. 

Larry Lövgren gör Varma öl och kalla element klassigt, gitarristen Stå på benen fartigt, det höjer pulsen och plötsligt har vi haft fyra vokalister under kvällen.

Joppe är studsig, spattig och busig som ett barn. Tycker om när han presenterar låtarna med svårighetsgrad. ”Nu ska vi spela två låtar. En som är svår och en som är lätt”. Docenternas Öppna landskap eller Born in the USA, Bakom mina solglasögon avslutar en underbar spelning.