SLAPPEJAUR.
Alla andas ut. Vädret har vänt. Renarna har klarat den svinkalla våren och den bedrövliga försommaren. Det finns kalvar.
Leila Nutti sätter sig grensle över en kalv och skär vant ett par jack i dess öron denna vackra kväll i början av augusti. Det är jack med anor. På höger öra sitter familjemärket, det är ”familjeörat”. Sedan lägger hon till ett eget märke i vänsterörat.
Hon njuter. Det är den bästa tiden på året. Speciellt efter ett bra år. Det finns knappt tid att sova i de resta tälten och de arbetar till långt in på nätterna. Ofta glömmer hon bort att dricka vatten.
Med de nya snarorna på långa utfällbara kolfiberstavar blir det mindre livat än förr, då traditionell lassokastning brukades. Djuren är lugnare nu, men det krävs mer smygande rörelser för att fånga in kalvarna med den långa snaran.
Ordföranden Jakob Nygårds tar en bit av ett renöra i munnen, medan händerna arbetar. Ett par tusen renar har drivits in under de senaste dagarna till uppsamlingsplatsen i Slappejaur.
Leila Nutti känner igen flera av dem från tidigare år. Och hon gläds åt att se deras nytillskott på staplande ben ta sig fram. Det är det bästa med kalvmärkningen. Familjekänslan. Både att se de egna renarna bli fler och att träffa den egna släkten som åter samlats för att hjälpa till.
När allt är över packas det tillfälliga lägret ihop.
Nu väntar sarvslakten i mitten av september.
lla andas ut. Vädret har vänt. Renarna har klarat den svinkalla våren och den bedrövliga försommaren. Det finns kalvar. Leila Nutti sätter sig grensle över en kalv och skär vant ett par jack i dess öron denna vackra kväll i början av augusti. Det är jack med anor. På höger öra sitter familjemärket, det är ”familjeörat”. Sedan lägger hon till ett eget märke i vänsterörat.Hon njuter. Det är den bästa tiden på året. Speciellt efter ett bra år. Det finns knappt tid att sova i de resta tälten och de arbetar till långt in på nätterna. Ofta glömmer hon bort att dricka vatten.
Med de nya snarorna på långa utfällbara kolfiberstavar blir det mindre livat än förr, då traditionell lassokastning brukades. Djuren är lugnare nu, men det krävs mer smygande rörelser för att fånga in kalvarna med den långa snaran. Ordföranden Jakob Nygårds tar en bit av ett renöra i munnen, medan händerna arbetar. Ett par tusen renar har drivits in under de senaste dagarna till uppsamlingsplatsen i Slappejaur.
Leila Nutti känner igen flera av dem från tidigare år. Och hon gläds åt att se deras nytillskott på staplande ben ta sig fram. Det är det bästa med kalvmärkningen. Familjekänslan. Både att se de egna renarna bli fler och att träffa den egna släkten som åter samlats för att hjälpa till.När allt är över packas det tillfälliga lägret ihop.Nu väntar sarvslakten i mitten av september.
BILDSPEL MED LJUD:
Klicka här för att se ett bildspel med ljud från rengärdet i Slappejaur
FOTO: Kurt Engström, kurt.engstrom@nsd.se
TEXT: Kristofer Naess, kristofer.naess@nsd.se
Publicerad 21 augusti 2012 08:05
Uppdaterad 20 september 2012 09:54