-I dag är det ingen som vet var gränserna går, säger han.

Särskilt känsliga för belastning under puberteten är de så kallade tillväxtzonerna i skelettet, de delarna av brosk där skelettet växer på längden.

-Det kan påverka din tillväxt att belasta tillväxtzonen. I dag är det ingen som vet var gränserna går, säger Leif Swärd, docent i ortopedi vid Göteborgs universitet.

Det är egentligen inte gymmandet i sig som är farligt, utan belastningen.

-Men om du lyfter vikter får du en ökad belastning.

Forskning vid bland annat Sahlgrenska universitetssjukhuset som Swärd deltar i har visat att personer som tränat fotboll, tennis, gymnastik, brottning och simhopp fått påverkan på ryggraden.

-Det vi sett är att tillväxten blir störd och att kotorna får en annan form. Vi har också sett indicier på att det påverkar höftens tillväxt.

Swärd anser att om man väljer att låta unga styrketräna så är det viktigt att det sker under professionellt överseende av personer som är kunniga om effekten på tillväxtzoner.

-Vi har ett stort ansvar mot ungdomen att försöka att skaffa så mycket kunskap som möjligt. Då kan vi inte experimentera och säga att det inte är farligt, säger Leif Swärd.

Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi vid högskolan Dalarna, förstår inte kritiken som läggs fram. Tonkonogi säger att studierna som Swärd hänvisar till inte kunde bevisa att problemen berodde på just styrketräning.

-Jag är lite förvånad över att han fortfarande håller fast vid det.

Tonkonogi säger att all fysisk träning som bedrivs på fel sätt är riskabel.

-Om man ska försöka att hitta någon risk så kan det vara om man upprepar samma rörelse många gånger, som man gör i tekniska idrotter som simhopp och tennis. När det gäller barn bör man vara noggrann med att variera typen av belastning, säger han.

Han säger att forskningen i världen visat att det inte finns några risker att styrketräna som barn, så länge det görs på rätt sätt, medan Sverige stretat emot.

-Styrketräning blev tabu på 80-talet, att ändra på råden är nästan kontroversiellt. Men det är egentligen inget konstigt, säger Michail Tonkonogi.

Lennart Dückhow, sjukgymnast som sitter i förbundsstyrelsen för Sjukgymnastförbundet och är adjungerad delföreningsordförande för Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin, säger att det i dag inte finns någon uttalad konsensus bland svenska idrottsvetare när det gäller ungas styrketränande.

Han beskriver helomvändningen hos Riksidrottsförbundets rekommendationer för några år sedan som "spännande", och att det ställer stora krav på den som leder träningen.

-Ledare bör ha någon form av utbildning och kunskap, det räcker inte med att vara en "snäll förälder".
-Om man förhåller sig individuellt så kan man styrketräna i unga år också. Den första man tänker på är kroppsbelastande övningar, då ligger fokus på teknik och koordination och den kroppsegna belastningen används. Men när och hur mycket man kan lägga på yttre belastning i form av vikter finns det inte någon riktig forskning om, som kommit till kännedom inom den idrottsvetenskapliga rörelsen, säger Lennart Dückhow.

Själv tar har årligen emot ett femtontal 14-åriga pojkar från IFK Göteborg, ofta knäskadade, och låter dem träna i rehabgymmet på Idrottsrehab Ullevi i Göteborg.

-Den största effekten är den förbättrade koordinationen, förmågan att kunna göra rörelser på ett tekniskt riktigare sett. Styrkan tar tid, jag skulle påstå att det tar några månader innan den visar sig. Personligen är jag försiktig, men säger inte kategorisk nej till styrketräning bland unga.