I snart 93 år har NSD gjort papperstidningar och de senaste 15 åren har vi också jobbat mot webben. Vi har flera policydokument och riktlinjer för hur vi ska hantera journalistiken i de två kanalerna i dag.

Vi ser nämligen NSD och nsd.se som två skilda produkter. Vi försöker låta papperstidningen NSD vara mer exklusiv och innehålla granskningar, analyser och merläsning i ett annat tempo än webben.

Nsd.se ska i stället vara rapp genom sina nuheter, sin möjlighet till interaktivitet och rörlig bild. Nsd.se är dessutom gratis för läsarna, vilket gör att vi kan och ska göra den annorlunda än papperstidningen - allt utifrån varje kanals specifika styrkor.

Exakt hur vi ska hantera enskilda artiklar och händelser är svårt, vad ska gå på webben och vad ska gå i papper? Hur håller vi webben så rapp, innehållsrik och bra så möjligt utan att konkurrera eller helt ersätta papperstidningen som nyhetsförmedlare?

Vi har lagt ner tusentals arbetstimmar på att göra en rimlig uppdelning - allt för att få så bra och eftertraktade produkter som möjligt i NSD:s namn. Vi vill ha produkter som kompletterar varandra.

Vi är cirka 60 journalister som jobbat med denna uppdelning. Vi har låtit vår samlade utbildning och erfarenhet ligga till grund för de beslut vi tar. Varje dag lägger vi exempelvis 5,5 dedikerade heltidstjänster på att sköta webben utifrån de riktlinjer vi dragit upp.

Men vi gör fel. Tydligen.

Det berättade Luleås kommunalråd Karl Petersen för oss och andra på Facebook förra helgen. Så här skrev han:

"Nästan alla människor har åsikter om byggande och arkitektur. Därför är det märkligt att NSDs krönikor (som dagens krönika om höga hus) inte går att länka till de sociala medierna.

Det är på Facebook, i Twitter och i bloggar som debatten ska föras om många ska tillåtas vara med - och då måste vi kunna länka det som står i papperstidningen. Jag hoppas NSD ändrar sin policy i fråga om sina krönikor och de sociala medierna".

Jag vet inte om jag håller med i att debatten SKA föras i sociala medier för att så många som möjligt kan vara med. Men i övrigt har Petersen en poäng. Fler skulle läsa vår journalistik om vi gav bort den helt.

Men är det särskilt klokt?

Vi har över 32 000 hushåll som betalar för att få sin NSD varje dag. Därför försöker vi också göra papperstidningen så exklusiv som möjligt för att dessa ska känna att de får en tidning värd pengarna, att NSD innehåller information, tankar, journalistik och åsikter de inte kan få någon annanstans.

Det är dessa 32 000 hushålls abonnemangsavgifter som finansierar hela kedjan som gör NSD:s journalistik möjlig. Det bekostar journalisternas löner, hela den stora tryckpressen och hela distributionskedjans kostnader. Bland mycket annat.

Att leverera papperstidningar över 300 gånger per år till hushåll i hela Norrbotten är en stor och kostsam apparat som jag och mina kolleger tar ett stort ansvar för.

Att torgföra den åsikt som kommunalrådet gör är lätt och populistiskt - om man slipper ta ansvaret.

Vi kan vända på det. Vill vi ha fler som åker kollektivtrafik? Ja, då är det givetvis dags att slopa biljetter helt och erbjuda alla gratis buss. Eller varför inte skippa entrepengen till alla evenemang i exempelvis Kulturens hus - det skulle garanterat innebära fler besökare.

Och målet om att få 10 000 fler Luleåbor - enkelt. Varför inte skippa kommunalskatten helt i Luleå? Det skulle garanterat innebära att många människor vill flytta hit...

Nu ska vi inte dra detta längre. Vi sätter punkt där och så kan alla själva fundera över det rimliga i att ge bort saker gratis utan genomtänkt strategi - och vad det i förlängningen innebär för annan verksamhet.

Trevlig helg!