Sedan i somras kan ingen längre läsa upp sina gymnasiebetyg i vuxenutbildning. Om man redan har ett godkänt betyg i gymnasiekursen så får man allt nöja sig med sina prestationer. Inte ska man då tro att man kan komma senare och plugga för att höja meritvärdet - hur skulle det se ut om alla gjorde så?

Tidigare tog eleverna det lugnt i gymnasieskolan. De visste att de alltid kunde läsa till bättre resultat senare. 16-åringarna kalkylerade med några slöa gymnasieår, för att sedan verkligen ta sig an skolan som vuxna.

Nej. Jag skulle inte tro det.

Jag pratar med en tjej som läst upp betyg på vuxenutbildningen.

- Det var helt annorlunda där. Alla eleverna var motiverade och då blir det väl också mer motiverande för lärarna. Alla har olika förutsättningar att plugga. Jag var sjuk ett tag och hade inte lika lång tid för att fixa gymnasieskolan. Andra har andra problem. Det är dumt att man inte de som vill plugga får göra det, säger hon.

Jag kan bara hålla med.

Att efter avslutad gymnasieutbildning komma på att, ajdå, jag behöver visst göra bättre ifrån mig i den här kursen för att kunna bli civilingenjör, tandläkare eller vad det nu kan vara, kallas visst att konkurrenskomplettera.

Det sägs att när det inte längre går att läsa upp gymnasiebetygen så kommer intagningspoängen på attraktiva utbildningar att sjunka och därmed kan fler ta sig in på de här utbildningarna.

Betygen är i och för sig ibland inte rättvisande, men visst finns det något bakom betygspoängen. Jag förutsätter att ett högre betyg också innebär mer/djupare kunskaper, och inte bara är ett meritvärde för att rangordnas och jämföras med andra med.

Om inte - varför inte använda sig av lotten vid intagning till högskolan, eller tester som avgör lämpligheten för yrket?

Den möjlighet som finns för människor som senare i livet vill förbättra sina resultat för att gå drömutbildningen är att göra en så kallad prövning. Det innebär att de till en kostnad av 500 kronor kan göra kursproven och försöka klara kunskapskraven för ett högre betyg.

En del har förstås vänner eller familj som kan hjälpa till med pluggandet inför proven. Men vad återstår för dem som behöver hjälpen men inte har den i bekantskapskretsen? Är det att ge upp? Kan de använda sig av skatterabatten för läxhjälp och anställa en privatlärare, ja om de har en inkomst att dra den av det vill säga?

Bredvid mig på NSD:s redaktion sitter en snickare, en stålverksarbetare, en kock och ett helt gäng som gick olika teoretiska linjer på gymnasiet. Folk har jobbat som vaktmästare, restaurangbiträde, lagerarbete eller lärarvikarie innan de på olika vägar landade i journalistyrket. Själv har jag gått två gymnasieutbildningar, vårdlinjen och fotoskolan.

Som det ser ut här ser det nog ut på många arbetsplatser, få har sin framtid utstakad redan i gymnasiet.

Det är inte ekonomi att stänga dörren för de som vill utbilda sig även om de redan har gymnasiebetyg. Det är idioti att bara konstatera: nej, du har redan fått din chans.

Ingen vinner på att möjligheterna att gå vidare begränsas.