Phillips skiftar perspektiv
LITTERATUR. Samtidigt som black power-rörelsen började ta form i USA vid förra sekelskiftet stod Bert Williams på scen som kolsvart, stereotyp neger, som man sa då. I kläm mellan två världar blev han Amerikas mest framgångsrika färgade showartister.
Fotograf: Extern
Foto:
- Han kunde inte vara annat än sorglig. Det han gjorde var förnedrande, han levde i ett smärtsamt, asexuellt förhållande med sin fru, han dog alldeles för tidigt, antagligen av stress.
Författaren Caryl Phillips har skrivit den halvdokumentära romanen Dans i mörker, där ett stycke amerikansk historia har blivit en berättelse om stolthet, självförakt och undergång. Caryl Phillips är på ett kort besök i Sverige och berättar att det är tio år sedan han fick syn på ett fotografi av Bert Williams: en svart man, "all blacked up", sminkad ännu svartare och till pajas.
I bok efter bok återkommer Caryl Phillips till utanförskapet, där klass och ras avgör vem du är.
Han skriver om slaveri, dagens illegala flyktingar och kolonialländer med nyvunnen självständighet, och strävar efter att vända han på perspektivet. Alltid handlar det om människor som knappt nämns i historieböckerna.
- Sedan jag flyttade till New York har jag funderat över vad det innebär att vara amerikan. Det är ett sätt att börja om. De svarta kom också till USA för att börja på nytt, men som slavar och inte av fri vilja. Som svart har man dessutom alla stereotyper att jobba mot; du är lat, opålitlig, tänker bara på sex.
I sin privata loge brottas Bert Williams med sig själv. Varje kväll sminkar han sig med bränd kol och varje kväll undrar han om det han gör är rätt. Han intalar sig att förnedringen är en mask han tvättar av när ridån gått ned. Men efter ett tag blir han inte av med masken. Hur mycket han än tvättar sig sitter han naken och osäker framför spegeln.
- Han var intelligent och bildad, men hade aldrig blivit berömd artist om han inte följt de vitas spelregler. Han hade inget val. Vi kan sitta här och prata om värdighet, men det var han som bröt barriärerna. Tack vare honom fick jazzmusikerna en chans.
Själv är Caryl Phillips född på västindiska ön St Kitts och uppvuxen i Leeds, Storbritannien. I snart 15 år har han bott i New York.
Flytten handlade inte så mycket om att börja om som att få ro att skriva och utvecklas som författare.
Hemma i England var han visserligen en etablerad röst i debatter om rasism, invandrarfrågor och nationell identitet, men inte den röst han ville vara. Varje gång en konflikt mellan exempelvis polis och invandrare dök upp ringde BBC och de stora tidningarna för en kommentar.
- Å ena sidan var det smickrande, att de tyckte jag hade något att säga. Men ofta hade jag inte mer att säga än någon annan, "det är hemskt", "vad förväntar ni er"... Jag blev en proffstyckare, den som hade en åsikt om allt.
Säkert hamnar han i Europa snart ändå. Det som händer här är för viktigt för att missa, människor rör på sig och samhällen förändras i grunden.
- Det finns inget viktigare att skriva om i Europa i dag. Hur blir människor en del av samhället, hur blir du svensk, holländare eller britt? Då måste vi fråga oss vad Sverige är. Hela Europa förändras med invandringen och i alla länder diskuteras hur vår nationella identitet påverkas.
- Jag har skrivit om det i åratal, i Dans i mörker också. Hur blir vi en del av ett samhälle och vad kostar det? Bert Williams betalade ett mycket högt pris för att överleva i det amerikanska samhället. Alla immigranter betalar ett pris.
Så jobbar vi med nyheter