Den som stiger upp i Bodens konstgilles galleri denna gång möts av tomrum. Det är långt mellan konstverken, de hänger gruppvis i små öar på de vita väggarna och ger en känsla av ödslighet. Hängningen har skett enligt konstnären Hans Johanssons önskemål, men känns inte helt lyckad.

Det gör däremot en del av verken där de hänger i ödsligheten. Hans Johansson kan hantera torrnålen och av de tre som finns på denna utställning är det främst "Ansikte" som förmedlar känslor och lockar till associationer. Det är något släpigt över det avbildade ansiktet och omgivningen lämnar utrymme för fantasin.

Av de 20 verken är huvuddelen oljemålningar och ibland tar Hans Johansson till starka färger, som vore det en reaktion på gråskalan i torrnålsgravyrerna. Mest fantasieggande är "Lava" som föreställer något som liknar sjö, men med en starkt röd rännil i och med fiskar som simmar omkring denna lavaström. Det råder en febril aktivitet i det som förefaller vara vatten och över alltihopa lyser en röd moder sol.

Artikelbild

| Hans Johanssons torrnålsgravy "Ansikte".

Denna färgexplosion har sin motsats i oljemålningen "Urnan". Här håller Johansson tillbaka, låter en grå urna omges av ockraliknande fält, brutet av ett blått, slingrande band. Där visar Hans Johansson att han behärskar koloriten, har liksom nått en gyllene jämvikt.

Hans Johansson är ingen duvunge. Han gick konstskolan i Sunderbyn redan 1974-77, därefter konstskolan Brage i Umeå och konsthögskolan i Stockholm. Han är representerad på bland annat British museum i London, Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm. Sedan finns en lång lista över separatutställningar och en rad utmärkelser i hans CV, som "professor i Turin, Rom, Italien 2008".

Så det finns skäl att se denne ursprunglige norrbottning, född i Nattavaara, men nu bosatt i Skåne. Han har ateljén och bostaden byn Väggarp, mellan Eslöv och Lund.