Det är över två år sedan Bodenuppväxta Anna Munyua kom ut med sin första barnbok, "Melvin Viktigast i Världen".

Då var en av målsättningarna att tillföra ytterligare en dimension av mångfald till barnboksvärlden. Anna Munyua var frustrerad över att huvudpersonerna i barnböckerna på marknaden i huvudsak bestod av vita barn, med vita föräldrar. Enfald istället för flerfald. Mörkhyade Melvin i ett medelklassområde någonstans i Sverige blev Anna Munyuas bidrag och nu kommer uppföljaren "Melvin, Elsa och Krokodilia". Visionen lever kvar hos Anna Munyua. Alla barn i Sverige ska kunna gå in i ett bibliotek och lätt hitta barnböcker där de kan känna igen sig själva, vara representerade. Oavsett om de är svarta, vita, rullstolsburna eller lever i en samkönad familj.

Till "Melvin Elsa och Krokodilia" har hon haft detaljerade beskrivningar till illustratören. Det är ett myller av olika människor som figurerar i bakgrunden av huvudberättelsen. Handikappade barn, afrikanska barn, blinda vuxna med käpp. Elsa, bokens andra huvudperson, har romska föräldrar -det syns på föräldrarnas kläder och antyds i deras efternamn.

Om vi ska vara helt ärliga här, och det ska vi, så är Anna Munyua nervös över att illustrationerna över romernas kläder inte är helt korrekta i förhållande till verkligheten.

-  Jag vill inte kränka någon och har gjort så gott jag har kunnat. Det är skrämmande hur lite information det finns om den romska befolkningen och deras kläder. Jag har verkligen försökt läsa på, men det är svårt. Bäst hjälp fick jag från den romska föreningen, säger hon.

-  Första bilden av romska familjen blev fel, kvinnan visade benen och det ska de inte göra, man ska dölja hennes kroppsdelar. Det är säkert en massa saker man ska känna till, men som vi missat. Men jag känner så här, nu börjar jag i alla fall någonstans.

Och tillägger Anna Munyua:

-  Ja, sedan kanske det är så att majoriteten av romerna går i vanliga kläder, men nu visar vi iallafall upp en traditionell dräkt. Det jag vill är att visa upp en positiv bild av romer, att de romska barnen ska känna igen sig, kunna se en familj i en bok som liknar deras egen familj.

Som vuxen kan man tycka att du vill vara politisk korrekt. Alla ska med, liksom.
-  Ja precis. Man kan tycka så, men samtidigt, snälla nån. Det är så här Sverige ser ut idag. Barnen känner igen den verkligheten. De ser romer på stan och kvinnor med burka på gatan eller på tv:n. Men samtidigt finns det inte många barnböcker, vad jag vet, där det finns en mångfald. Men jag har varit i full skräck inför den här boken, vågar jag?

-  I boken finns det en kvinna med burka och det har redan väckt reaktioner. Vi lägger in så många värderingar när vi ser en burka, men samtidigt så har vi religionsfrihet i Sverige. Så länge man inte skadar någon annan så ska vi ha respekt för den friheten.

Men varför är det viktigt tycker du att visa sådan mix av människor i dina barnböcker?
-  Det man känner igen blir man inte lika rädd för, det är inte lika skrämmande. Är man inte rädd får barnet bättre självkänsla, bättre självförtroende, vågar mer och vågar möta andra människor.

Anna Munyua knyter an till sin bok i samtalet kring rädsla för det okända, för Melvin i boken är rädd. För Elsas krokodil Krokodilia. Melvin är rädd fast han har en egen krokodil, men Elsas mjukisdjur ser annorlunda ut. Inte som Melvin är van vid. Han är rädd för att bli uppäten av Krokodilia och det hämmar hans lek med Elsa.

När Melvin vågar prata om sin rädsla, ta fram den i ljuset spricker hotet från Krokodilia. Hon är ju inte alls farlig, eller skrämmande, ser bara inte ut som Melvins krokodil. n