Fakta Ensilage
➤ Ensilage är djurfoder som konserverats. Det görs i silo eller inneslutet i plast. Konserveringen sker med hjälp av bakterier som bildar mjölksyra och utan att det finns något syre med från luften.
➤ Sedan slutet av 1980-talet är de inplastade storbalarna ett nytt inslag i jordbrukslandskapet. Kostnaderna är ganska låga och det har bidragit till ökad ensilering. Ensilage tillverkas oftast av vallfoder, blast och andra gröna, saftiga foderväxter.
➤ Vallfoder, som pressas i balar, skall först torkas. Då stannar näringsämnena kvar i fodret. Viktigast för att man ska lyckas med ensileringen är att luften snabbt avlägsnas ur fodret. Balarna täcks med vit plast som inte värms upp av solen lika mycket som färgad plast.
➤ Ensilering av foder är en gammal metod. Romarna grävde gropar utmed härvägarna och fyllde dem med ensilage.
När sedan hären kom förbi hade man foder till sina djur.
Det är drygt 20 år sedan som de vita ensilagesäckarna av plast började dyka upp på åkrarna. Vita rullar som innehöll det viktiga djurfodret.
Fast de jättelika ensilagen på marken i Rutvik är av gigantiskt format. Exakt hur stort det är vet inte heller Åsa Karlsson i Heden utanför Boden.
- Vi har 550 djur, allt från små kalvar till mjölkkor. Eftersom vi vill minska på förbrukningen av plast så gör vi så här. Det gör att vi använder maximalt en fjärdedel av den plast som vi gör normalt.
Tre skördar per år
Mjölkbondeparet Karlsson arrenderar mark runt om Boden och Luleå.
- Det blir ganska stora områden, vi har från Degerbäcken i Boden till Bensbyn i Luleå. Men med tanke på hur många djur vi har så går det åt. Vi är inne på den andra skörden av tre i år, säger Åsa karlsson.
Hur mycket väger jätteensilaget i Rutvik?
- (skratt) det vet jag inte men ett vanligt ensilage väger väl cirka 800 kilo.
Besättningen i Heden består av 270 mjölkkor men det finns som sagt också kalvar och kvigor i besättningen.
Dags för semester
I familjeföretaget arbetar också två söner samt tre övriga anställda. Efter den andra skörden åker Åsa och Mats Karlsson med husbilen på semester.
Då blir det de som är kvar hemma som får ta ansvaret för skötseln.
- Under sommaren har vi ju massor av djur ute, bland annat i Rasmyran, Degerbäcken och Sunderbyn.
Åsa Karlsson tycker det är positivt att de får arrendera mark.
- Man får vara tacksam att markägare vill att landskapen ska vara öppna och inte växa igen.
Av Peter Lundgren peter.lundgren@nsd.se 0920-263030
Publicerad 29 juli 2012 06:00
Uppdaterad 31 juli 2012 16:03