Bondeliv på gott och ont

LULEÅ Kolivet på Hindersön innebär lugn och ro och bete i 40 hektar skog på sommaren.
När det oundvikliga slutet kommer serveras köttet på Jopikgården, Hindersön.
Förutsättningen för de lokala företagarna vid Norrbottensgården och Nordchark.
Strax efter 07.00 på onsdagen åker en bil med en djurtransport ut till Hindersön på isvägen. Det är Ingemar Hansson, vd för slakteriet Norrbottensgården och Per-Olov Bucht, ägare av Nordchark, på väg att hämta djur till slakt hos skärgårdsbonden Erik Öhman.
Erik Öhman har landets nordligaste skärgårdslantbruk på ön Hindersön i Luleå skärgård.
I den gamla ladugården står ett tiotal fjällkor. Det är varmt därinne och det ångar när dörren öppnas. När vi kommer in råmar korna och några tittar intensivt mot oss. De märker om det kommer in främmande personer, säger Erik Öhman.
- Vilka ska vi ta nu, frågar Per-Olov Bucht?
Erik Öhman pekar:
- Den där svarta kon, tjuren och de där kalvarna.
Han sätter grimma på kon och leder ut den. Den rusar ut och efter lite lock, pock och knuffar går den in i transporten.
Vemodigt
Det är vemodigt att skicka iväg djuren till slakt tycker Öhman.
- Det är klart att det är individer man skickar iväg. Det är tråkigt men som bonde ingår det i yrket, det är en del av livet och man kan inte sätta mänskliga känslor på djur.
Ingemar Hansson har dragit på sig overallen och hjälper till med lastningen. Han skriver protokoll på djurens identitet, de är märkta i öronen med en gul bricka. Det går att följa varje köttbit tillbaka till det djur det kommer ifrån.
- Det har kommit turister som frågar om det verkligen är kött från min gård som serveras på Jopikgården. De trodde väl att det bara var reklam, säger Öhman.
Men uppgiften stämmer alltså. Köttet från djuren levereras till Lotta Sundling som serverar gästerna det i Jopikgården på Hindersön.
I slutet av 1990-talet lades slakteri och charkproduktionen i Scan/Swedish meats regi ner i Luleå. Man ville rationalisera och hänvisade till slakteriet i Skellefteå.
Sedan 2001 finns återigen slakteri och charkproduktion i Luleå. Norrbottensgårdens slakteri med 17 anställda har lokalt ägande huvuddelen lantbrukare.
Reglerna mjuknade
När Swedish meats lade ner verksamheten i Luleå arbetade den då fackligt aktive Per-Olov Bucht där som tekniskt ansvarig. Som sådan fick han behålla jobbet för att vara kvar och förvalta fastigheten. Den skulle hyras ut men de som hyrde fick inte hålla på med slakteri och chark.
Men efter två år mjuknade reglerna för uthyrning och lokalerna var fortfarande lediga.
Då tog Per-Olov Bucht över företaget Nordchark där tillsammans med tre andra före detta anställda, Anders Enström, Torbjörn Lindberg och Lars Vestola.
- Det var jävla tokigt egentligen. Men jag tänkte att jag måste använda de 20 åren jag hade i branschen på något sätt. Det fick inte gå till spillo, säger Bucht.
Åtta år senare
Nu, åtta år senare har Nordchark 22 anställda. Senast i november anställdes fem personer när Nordchark köpte restaurangen Mathuset.
- Man ska satsa på det man är bra på. Vi äger till exempel inte ett enda fordon. Vi ska inte släppa fokus på det vi är bra på för att gå och byta olja på en bil.
Bucht värnar lokalproducerat, kravprodukter och ekologiska produkter. Till restaurangen har han köpt 40 ton kravodlad potatis från Sunderbyn.
- Jag handlar allt jag kan lokalt. De som jobbar i butikerna här som jag handlar av är de som köper vår korv.
Inne hos Erik Öhman och Inga Öhman, Eriks mamma, serveras kaffe med dopp.
Pelargonierna har börjat leta sig upp i ljusgröna rangliga stjälkar.
På väggen i det stora köket hänger en bild på när kungen var på ön. Erik Öhman berättar att kungen spräckte sitt schema på besök hos dem.
- Han var kunnig. Han sade: jag ser att du är noga med att hålla efter i diken. Han såg att vi slog med lie. Det är en annan Karl Gustav bakom skriverierna, säger Erik Öhman.
 
 
  • MEST LÄSTA
  • Senaste nytt
  • Mest läst idag
Klicka för att komma till Sveriges sötaste dokusåpa