Kulturdepartementet har under senaste året arbetat fram ett förslag till en ny ordning för konsultation i frågor av särskild betydelse för samer. Lagändringarna föreslogs träda i kraft den 1 juli 2018. Men av obegripliga skäl har processen stoppats upp. De frågor som skulle kunna ha en positiv utveckling för samerna möter motstånd.

Sverige har i minst 25 år fått kritik av både FN och Europarådet för behandlingen av det samiska folket. Stefan Löfven har uttalat att han vill öka det samiska inflytandet, trots det fastnar förslaget med konsultationsordning som ska främja och stärka det samiska folkets inflytande över dess egna angelägenheter.

Den senaste kritiken från FN:s rasdiskrimineringskommitté i maj 2018 handlar delvis om att svensk lagstiftning inte garanterar ett välinformerat förhandssamtycke vid exploateringar av naturresurser och inte skyddar samernas traditionella områden.

Många samer känner stor oro och lever under hård press. Det handlar bland annat om psykisk ohälsa, diskriminering och unga samers möjligheter att påverka och utforma sin egen framtid. Rätten att få delta och verkligen kunna påverka beslut som berör vårt eget folk har stöd i internationell rätt. Men svenska politiker nonchalerar den rätten för rädslan att tappa röster på att föra en alltför samevänlig politik.

Istället för att se en konsultationsordning som ett hinder som ger norrlandspolitiker kalla fötter, kan regionalpolitiken få ett lyft genom att beakta det samiska perspektivet. Erfarenheter från Norge visar att samernas deltagande i beslut innebär en bättre process där fler perspektiv införlivas och leder till mer genomtänkta beslut som är bättre förankrade i lokalsamhället.

Inte bara samer fasar för en ohejdad utvinning av naturresurserna i Norrland. Det finns även norrlänningar som inte vill att deras marker ska bli exploaterade och förstörda för evig tid. Norrland bidrar redan till hela Sveriges välfärd med vattenkraft, metallgruvor och vindkraftsparker. Men vinsterna kommer inte lokalbefolkningen till del, utan hamnar i statens eller privata bolags fickor. Det som lämnas kvar är förstörda marker och giftläckage till tidigare rena älvar och sjöar.

I Jokkmokk har samebyarna Sirges och Jåhkågaska i åratal kämpat för att stoppa ett brittiskt bolag från att starta en järnmalmsgruva i närheten av världsarvet Laponia. Ärendet ligger på regeringens bord. Den 19 juni 2018 hölls en manifestation på Nasafjäll nära Arjeplog där ett kinesiskt företag begärt expropriation för att få tillgång till marken och starta en kvartsgruva. Samebyarna Svaipa, Gran och SemisjaurNjarg har tillsammans med Saltfjells Renbetesdistrikt på norsk sida utlyst ett moratorium över området för att stoppa processen.

Om gruvorna blir verklighet kan inte renskötsel bedrivas där. Rennäringen är en näring som garanterar en hållbar utveckling. Variation i användningen av marker ger marken tid att återhämta sig. Vi måste ta hänsyn till vad vi lämnar efter oss till kommande generationer, ett perspektiv som genomsyrar samiskt synsätt. Våra traditionella kunskaper och perspektiv är nödvändiga om vi ska nå Sveriges miljömål och kunna lämna över ett samhälle till kommande generationer där de stora miljöproblemen är lösta. Men då måste vi få möjlighet att effektivt delta i alla de beslutsprocesser som berör det samiska folket.

Sverige är ett föredöme i världen när det gäller mänskliga rättigheter. Det är ren anständighet att själv leva upp till de krav man ställer på andra länder.Det borde vara en självklar rätt att det samiska folket konsulteras innan viktiga beslut fattas som berör våra liv och våra traditionella marker.