Svar till ”Tummar på sanningen” i NSD 18 september av Ann Kristin Nilsson (S):

Jag måste medge att jag blev överraskad när jag fick svar på min och Kiruna Prides kritik gentemot den Socialdemokratiskt styrda kyrkan. Jag blev inte överraskad för att de faktiskt svarade, utan för att jag av Ann Kristin Nilsson anklagas för att inte tala sanning. På grund av detta vill jag klargöra några saker:

För det första ska jag börja med att rätta mig själv, då jag i min kritik av misstag blandat ihop kyrkorådet med församlingsrådet. Om fler ledamöter än nödvändigt känt sig träffade, så ber jag dessa om ursäkt. Till mitt försvar är det som lekman mycket svårt att förstå skillnaden mellan kyrkans olika led, det ska gudarna veta. Men Ann Kristin Nilsson och Socialdemokraterna tycks ha missat hela poängen med min insändare – nämligen att kyrkan nekat Kiruna Pride och sina församlingsmedlemmar en regnbågsmässa.

Ann Kristin Nilsson skriver i sitt svar att hon pratat med flera kyrkoledamöter. Ledamöterna påstår att de aldrig hört talas om att Kiruna Pride arbetat för en regnbågsmässa. Detta påstående känns märkligt. Jag har personligen vid flera tillfällen varit i kontakt med den socialdemokratiskt valda ordförande i församlingsrådet. I och med denna kontakt meddelades klart och tydligt att Kiruna Pride inte får kalla mässan för regnbågsmässa eller att besökarna inte får ha med sig regnbågsflaggor i kyrkan. Att Ann Kristin Nilsson och de övriga ledamöterna inte hört talas om detta är oroväckande och måste närmast tolkas som att det råder brist i den interna kommunikationen.

Vidare har Ann Kristin Nilsson rätt i sitt påstående att det en gång för ett antal år sedan hållits en regnbågsmässa i Kiruna kyrka. Det Ann Kristin Nilsson tycks ha förbisett är att denna regnbågsmässa inte anordnades av Kiruna Pride, utan av en helt annan organisation som har kopplingar till hela norden. Dessutom har jag i min insändare aldrig antytt att det tidigare inte skulle ha hållits regnbågsmässa. Hur som helst tycks det efter denna enda mässa ha varit nog med hbtq-aktiviteter i vår kyrka.

Avslutningsvis kräver Ann Kristin Nilsson en offentlig ursäkt från mig. Be om ursäkt tänker jag inte göra. Däremot kommer jag med en förhoppning om att de numera folkvalda Socialdemokraterna med egen majoritet snarast börjar leva upp till de stora löften som utlovats till hela hbtq-samhället. Det är dags för kyrkan och dess ledamöter att ta ställning i dessa viktiga frågor – en gång för alla! Min absoluta önskan är att kyrkan i sanning blir en öppen plats för varje enskild människa, oavsett vem man är, var man kommer ifrån eller vem man älskar. Nu är det upp till bevis!