I februari återvände de till Sverige efter en månads lång filminspelning i sydligaste Chile i nationalparken Torres del Paine och i Eldslandets fjordar. Det tog nästan två dygn med flygresor för att ta sig ned till målet eller inspelningsplatserna. Norrbottens Media träffade vännerna för att prata om deras reseäventyr.

– Vi reser gärna tillsammans för vi trivs i varandras sällskap och gillar båda natur och djur, säger Göran Emerius.

För egen del har filmaren upplevt mycket natur på norra halvklotet, som i Skandinavien, Alaska och delar av Sibirien med dess fauna av rovdjur och fåglar.

Artikelbild

| De tre märktiga tornen som gett nationalparken Torres Tornen sitt namn.

– Då är det klart man även blir nyfiken på andra sidan, eller södra jordklotet det som vi kallar världens ände, hur naturen och djurlivet är därborta.

Uppe i nationalparken Torres del Paine finns tre mäktiga torn som heter Torres tornen som gett parken sitt namn. Det blev åtta dagar i nationalparken där de hyrde en bil och genomförde kortare vandringar.

– Det finns vägar som i amerikanska nationalparker och därifrån kan man göra utflykter. I nationalparken kan man möta pumor så nära som 15 meter. De som finns där går inte på människor. Men vi gav oss aldrig i kast att söka efter pumor, för det skulle innebära en extra sväng. Däremot såg vi guanacos som är en större lama.

I nationalparken blåste det friska vindar.

Artikelbild

| Guanacos, som är en större lama fanns det gott om i nationalparken Torres del Paine.

– Vi blev uppmanade att aldrig öppna bildörren utan att först veva ner ett fönster. Bilen skulle stå mot vinden hela tiden. När det kom en riktig stormby blåste gruset rakt upp och över bilen. Två kvinnor blåste iväg. En av dem bröt armen och den andra skadade sig i ansiktet. Det blåste 40 sekundmeter just på det stället. Då är det omöjligt att filma, säger Göran Emerius.

Eldslandet som ligger längst ned utanför Sydamerikas spets var en annan outforskad och intressant plats.

Artikelbild

| Det var blåsigt i nationalparken. " Vi blev uppmanade att aldrig öppna bildörren utan att först veva ned ett fönster", säger Göran Emerius.

– Det heter Tierra del Fuego eller Eldslandet efter upptäcksresorna som gjordes av de tidiga sjöfararna som försökte hitta en väg bort till Indien. Då fanns en urbefolkning som levde primitivt i trakterna och var väldigt köldtåliga. När sjöfararna kom på vattnet såg de deras eldar på stränderna därav namnvalet, säger Göran Emerius.

Själva åkte de tillsammans med en guide på Eldslandets fjordar för att spana in alla de marina djuren.

Artikelbild

| Ett mäktigt islandskap fanns att beskåda under båtfärden i Eldslandet.

– Vi åkte i en stor båt för att kunna ta oss vidare bland alla fjordar. I båten sov vi också. Det fanns ingen civilisation och vi såg ingen människa.

– När vi färdades där var det sommar fast vi befann oss i ett islandsskap. Det hade snöat på topparna på nätterna. När vi for till Punta Arenas var det 28 grader varmt. Det blåste in varma vindar från Pampas, säger Lars Björngrim.

Artikelbild

| En knölval som dök och fångades både på film och bild. "Knölvalen dök även under vår gummibåt", säger Lars Björngrim.

Under resan har det filmats och tagits bilder på det mäktiga landskapet och djur som sjöelefanter, sjöleoparder, sjölejon, pälssälar, albatrosser, knölvalar, kondorer och pingviner. För att komma närmare och kunna ta bilder på knölvalen for de ut i gummibåtar.

– Knölvalen simmade under våra båtar, men vi var aldrig rädda. Det var bara spännande att kunna se valen på så nära håll. När den dyker syns de karakteristiska vita fenorna, säger Björngrim.

Artikelbild

| Lars Björngrim imponerades av Eldslandet. " Det var som i Norge,. men mycket, mycket värre med is från glaciärerna som låg och flöt överallt."

Eldslandets fjordar gav en känsla av istidslandskap. Hur de än åkte i den arktiska delen möttes de av samma mäktiga landskap överallt.

– Det var som i Norge, men mycket, mycket värre med is från glaciärerna som låg och flöt överallt, säger Lars Björngrim.

Artikelbild

| En snöleopard låg på isen. " Man kunde komma nära för att filma", säger Göran Emerius.

Det som varit positivt jämfört med tidigare resor är att en filmares utrustning blivit mycket lättare med åren.

– Nu hade jag en lätt videokamera som inte väger mycket mer än stativet och bilderna registreras på ett minneskort stort som ett frimärke.

Artikelbild

| En pingvinkoloni fanns också i Eldslandet.

Filmen som Göran Emerius håller att redigera har fått arbetsnamnet: ”Till natur vid världens ände” och planeras bli klar till nästa vinter. Han har nyligen också gjort klar " Älven från skogen" som handlar om Råne älv. Ambitionen är att åka ut och visa båda filmerna efter jul.

Filmaren är nyss fyllda 77 år. Göran säger att både fysik och ålder börjar ta ut sin rätt.

Artikelbild

| Den svartbrynta albatrossen fångades också på bild.

– Jag börjar bli lite dålig i knäna. Så ” världens ände” kanske var den sista inspelningsresan långt, långt bort.

– Jag vill nog gärna ändå hålla på. Det är jättesvårt att lägga av om lusten finns att berätta med film.