För en tid sedan såg vi ett teveprogram som handlade om demokratin i Sverige. Programmet ställde frågor om demokratins förutsättningar. Det var en inte alldeles ljus bild som målades upp.

Vi kunde inte låta bli att reflektera över det som händer i Malmfälten. Hur agerar staten och LKAB? Vilket inflytande har lokala politiker? När det gäller staten konstaterar Riksrevisionen att staten inte tagit på sig nödvändigt samordningsansvar. Vi håller med. Följden har blivit en samhällsomvandling som är dåligt planerad och där viktiga framtidsbeslut får tas av lokala politiker under stor tidspress. Om lokala politiker ställer krav på vad som ska hända med bostäder och infrastruktur blir svaret att gruvan riskerar nedläggning, som i Malmberget, eller också får bolaget säga upp personal, nu senast i Kiruna.

Bristen på samordning och planering samt orternas beroende av LKAB gör att demokratin får begränsade möjligheter att fungera i Kiruna och Gällivare kommuner. Statens omsorg om avkastningen är större än omsorgen om de människor som bor i dessa samhällen, långt från Stockholm. Staten tycker tydligen att det är helt i sin ordning att riva hyresgästernas hem för att sedan ge dem en upptrappning av hyran i en nyproducerad lägenhet. Bostadsrättsinnehavare riskerar högre kostnader och det finns oklarheter även för villaägarna. Samtidigt tjänar staten stora pengar. Enligt uppgifter i media ska staten i år få en avkastning på 2 800 000 000 kronor för verksamhetsåret 2017.

LKAB är vana vid att få bestämma. Vi förstår Alrikssons, kommunalråd i Gällivare, kommentar till LKAB när de glömde gällande detaljplan. Han sa ”man måste komma överens med dem som har ansvar över området, det här är ingen koloni man behandlar hur som helst”. Vi tror att han slog huvudet på spiken, Malmfälten ses som en koloni som ska leverera pengar till staten. Det sistnämnda är våra ord och inte Alrikssons.

Varken nuvarande eller tidigare regeringar har engagerat sig i de problem som uppstår för människor i Malmfälten. Från Hyresgästföreningen har vi bland annat föreslagit att regeringen ska ge LKAB ett ägardirektiv med innebörden att människor som drabbas av stadsomvandlingen ska hållas skadeslösa. Svaret från Mikael Damberg var att LKAB:s styrelse har till uppgift att se till att företaget sköts på ett föredömligt sätt och att regeringen har förtroende för att LKAB hanterar samhällsomvandlingen på ett ansvarsfullt sätt. Han konstaterade att hyresgäster skulle erbjudas en trappning av hyran.

Varför ska en hyresgäst få en upptrappning av hyran för att staten ska bryta malm? Nej, nyckel mot nyckel måste gälla och regeringen måste agera. Människor som bor i Malmfälten har ett värde, det är väl inte bara LKAB:s ekonomiska värde som räknas? Eller? 2 800 000 000 kronor i utdelning visar att det är möjligt för LKAB och regeringen att ta sitt ansvar, istället för att vältra över kostnader på enskilda medborgare i Malmfälten.