LEDARE Som nyutnämnd ambassadör på Island gjorde Håkan Juholt (S-ledare 2011-2012) ett uttalande som väckte viss uppståndelse.

”Vi är på väg att avveckla demokratin i Sverige”, sa han.

Det är emellertid en grov överdrift. Jag skulle snarare vilja påstå att svensk demokrati mår ganska bra.

Valstrateger både till höger och vänster åker till USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien för att inspireras.

Det är inte fel. Både Jeremy Corbyn och Emmanuel Macron är spännande politiska fenomen. Men resultaten för de politiska kampanjmakarna i dessa länder är ändå blygsamma jämfört med Sverige.

Valdeltagandet i riksdagsvalet i Sverige 2014 var nästan 86 procent, vilket även var en uppgång jämfört med 2010.

Det är siffror som människor i de flesta andra länder ser med avund på.

# Presidentvalet i USA 2016 lockade bara 56,9 procent av väljarna till valurnorna.

# Valdeltagandet i det brittiska parlamentsvalet 2017 var 66,4 procent.

# I den andra omgången i det franska presidentvalet 2017 avstod hela 25 procent av väljarna från att rösta, trots att det beskrevs som ett avgörande ögonblick i både landets och Europas historia.

Med andra ord: De politiska partierna i Sverige må ha fel och brister men de är bättre än sina motsvarigheter i andra länder på att mobilisera människor att gå och rösta. Svensk politik är bättre än sitt rykte.

# Ofta talas om de roliga och underhållande debatterna i det brittiska underhuset. Men det är ändå fler som röstar i Sverige, ett land med betydligt stillsammare riksdagsdebatter.

# Inte sällan uttrycks beundran för kampanjstaberna i amerikansk politik. De är emellertid sämre än partiaktivisterna i Sverige på att övertyga människor om vikten av att rösta.

Intressant att studera är också SOM-institutets återkommande mätningar. De visar att svenska folkets förtroende för politikerna har ökat jämfört med 1980- och 1990-talen.

1998 var det sämsta året för Sveriges politiker. Då sa bara 31 procent av de tillfrågade att de hade stort eller ganska stort förtroende för landets politiker.

Valåret 2014 var samma siffra 53 procent. Det är visserligen lägre än toppåret 2014 när 60 procent uttryckte samma sak. Men det är klart högre än alla andra val under perioden 1991-2006.

”Det är en fråga om en rejäl comeback för politiken som förtroendebransch”, konstaterar statsvetarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson (Svenska väljare 2016).

Andra undersökningar – bland annat från statsvetaren Elin Laurin – visar dessutom att partierna är skickliga på att uppfylla sina vallöften.

Man ska dessutom komma ihåg att det sker i ett splittrat politiskt landskap, där inget parti är i närheten av en egen majoritet. Men trots det klarar partierna att leverera de flesta av sina utfästelser.

En sammanställning från Socialdemokraterna 2015 visade, som ett exempel, att partiet redan då hade levererat 97 av sina 105 vallöften.

Det betyder inte att partierna är felfria. Men det finns anledning att invända mot det slentrianmässiga gnället och skället på de styrande i Sverige.

Sveriges demokrati, politik och partiväsende är i grund och botten ett väl fungerande system.

Det förtjänar definitivt våra röster i riksdags-, kommun- och regionvalen 9 september i år.