KRÖNIKA Stefan Löfven hintade i lördags om att öppna upp för ett återinförande av förmögenhetsskatten, som togs bort av regeringen Reinfeldt 2007.

Ett skadligt utspel, skrev Dagens Industri på sin ledarsida. Man försöker täcka vänsterkanten genom att vara lite progressiv, sa Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson.

I övrigt drunknade uttalandet i de amerikanska ståltullarna.

En av få som inte lät det passera obemärkt var ”the usual suspect” när det osar vänstergir från sossarna: Göran Greider.

Han menar dock att öppnandet för denna typ av skatt inte hjälper mycket till, eftersom det inte tycks vara ett led i en allvarligt menad politik för ökad jämlikhet.

När rika i samhället drar ifrån känner sig de andra fattigare och otryggare, skriver den amerikanske psykologiprofessorn Keith Payne i boken ”The Broken Ladder”. Hans experiment har visat att personer som tror att de har mindre pengar än andra är mer benägna att spela bort pengar

Den som känner sig fattig agerar mer kortsiktigt och risktagande.

Att spela på lotto är, krasst uttryckt, aldrig en bra idé. Särskilt inte för den med pressad ekonomi.

I USA är andelen låginkomsttagare som köper lotter så stor att vissa kallar lotteriverksamheten ”fattigmansskatt”.

Hur ser det då ut i Sverige? Det är dyrt att vara fattig, heter det ju.

Ofördelaktiga sms-lån har kommit att symbolisera den ekonomiska utsatthetens pris. Den som inte behöver dem har råd att göra sig lustig över dem.

En artikel i tidningen ”the New Yorker” diskuterar ojämlikhetens inverkan på hur vi mår. Enligt den relativa inkomstmodellen reagerar människor känslomässigt snarare än rationellt på ojämlikhet. Den som tjänar mindre än sina kollegor är missnöjd, medan den som tjänar mer är likgiltig.

Ett ojämlikt samhälle har alltså inga riktiga vinnare, men många förlorare.

Även barn som är för små för att förstå innebörden av uttrycket ”orättvis” reagerar på orättvisa.

I ett experiment delades barn upp i grupper om två och som belöning för att de städade fick de klistermärken. Ett av barnen fick två stycken och det andra fick fyra, oavsett hur mycket de hjälpt till med städningen. Alla barn upprördes av fördelningen och flera av barnen försökte själva jämna ut fördelningen.

De känslomässiga reaktionerna på orättvisa framträder tidigt, med andra ord.

Åter till förmögenhetsskatten.

I SVT:s program ”Idévärlden” menar den liberale ekonomen Andreas Bergh att det finns orättvis jämlikhet.

Bergh anser att jämlikhet är av godo – så länge människor upplever att proceduren för utjämnandet av ojämlikheten är rättvis. Han avslutar med att han gärna skulle se högre beskattning av kapital.

Ser vi här en enighet mellan den liberale tänkaren och de sossar som hoppas att partiet 2018 ska ägna sig mer åt traditionell vänsterpolitik?

Argumentet mot förmögenhetsskatt är ofta att det skrämmer iväg kapitalet utomlands. Nästintill skrämseltaktiskt hävdar näringslivets företrädare att ”tja, höjer ni kapitalskatterna då drar vi”.

Leif Östling orkar jag inte ens citera, men frågan inställer sig: Håller sig verkligen högern inte för god för denna typ av skolgårdsargumentation? Tror vi inte mer om våra entreprenörer? Är de inte inräknade i Skatteverkets vision ”Ett samhälle där alla vill göra rätt för sig”?

Löfven menar att det är den rättvisa beskattningen som behöver ses över. Att få politiska meningsmotståndare att enas om vilken fördelningspolitik som är rättvis är svårt, om inte omöjligt.

Men mot bakgrund av experimentet som beskrevs ovan, som antyder att även förskolebarn har en känsla för jämlikhet om den uppnås på ett rättvist sätt, finns det kanske hopp om att även den mest inbitne utjämningspolitikmotståndare kan öppna upp för progressiv skattereform.

Även DI:s ledarsidas hjärta klappar varmt för jämlikheten. Det är just ett jämlikhetsargument som tas till för att såga förslaget om förmögenhetsskatt,

”Det var lätt att planera bort för den resursstarke, medan vanliga villaägare åkte på att betala den”, skriver Tobias Wikström.

Här tycks alltså finnas gemensam grund om vikten av jämlikhet och rättvisa på skattelagstiftningens område.

Hur en framtida förmögenhetsskatt skulle utformas återstår att se, men kanske borde inte Löfvens hint tas så lätt på trots allt.