I samma stund jag skrev detta stod Jimmie Åkesson i Gula paviljongen på Storgatan i Luleå. Vi visste alla redan i förväg vad han skulle prata om: invandring och systemkollaps. Delar av publiken jublade och längs min rygg gick kalla kårar av skräck.

Hur är det möjligt att vi år 2018, när all världens information finns inom armlängds avstånd, ändå låter oss luras av en skicklig retoriker och troll på sociala medier? När de falska nyheterna avslöjas rycks det bara på axlarna med kommentaren: “Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”.

De senaste åren har följande tanke många gånger dykt upp: “Vart kan jag flytta för att få leva det liv jag vill?”. För det är så jag känner det när jag ser land för land falla in i nationalistiska och rasistiska värderingar, en instängdhet.

Min generation och generationerna efter mig är uppvuxen i en global värld där vi genom internet har kunnat välja och vraka bland all världens kulturer och trender.

Men de är inte det samhällsklimatet vi har växt upp i Norrbotten, här har normerna varit föråldrade och värderingarna snäva.

Och de äldre generationerna i Norrbotten är oroliga över utflyttningen och avbefolkningen. Det enkla svaret är att vi vill få växa fritt och utvecklas till de människor vi vill vara, utan att bli instängda i fack. I dag är homosexualitet ingen sjukdom och det finns inga människoraser. Det är dags att acceptera det och gå vidare, in i framtiden och inte tillbaka i tiden!

Var den du är, bli den du vill!