Dolda budskap och påverkare som vill få oss att svälja betet utan aningar - men nu är det reklam som ger samtalsämnena på fikarasten.

Tiden är över när Sue Ellens senaste maktkamp på ranchen i Southfork var det som diskuterades på rasten, eller när den brittiska tv-serien Huset Elliot var på "allas läppar". Med dagens enorma utbud finns få tv-program eller serier som förenar snacket vid fikabordet. Så vad är det då vi språkar om vid kaffeautomaten?

Jo, det är reklamen.

Artikelbild

På jobbet hade vi häromsistens mycket roligt åt: ”Det är pappas jävla ansvarsområde säger mamma". Ni vet reklamfilmen med den lilla tjejen som sitter i omklädningsrummet med en långärmad stickad historia som idrottströja. Föräldrar som inte känner igen sig i, åtminstone tanken, ljuger.

En gång i tiden var det inte tal om att komma sent till bion. Det var en tid när vi inte hade reklam på någon av de två kanalerna och reklamfilmerna var ett bionöje. När trudelutten "Och nu blir det reklamfilm" dånade ur högtalarna satt man sedan länge med godispåsen i högsta hugg. Det var Margareta Krook och Ernst-Hugo Järegård som snackade om fleromättat fett i Florareklamen, Mmmm - Marabou, Timotejshampot som lovade blont långt ljuvligt hår svallande hår, och en Snickers när man blev lite sugen.

Då var det nyhetens behag, sedan dess har mycket hänt. Marknadsföringen har utvecklats och duktiga reklammakare gör intelligent reklam, reklam som är vacker eller som vi känner igen oss i. Och reklam vi skrattar gott åt tillsammans. Att Krook och Järegård ville att vi skulle köpa ett visst margarin var det aldrig någon tvekan om, nu är det inte alltid avsändaren syns - alls.

Bra reklam fastnar. Hårt. Teliapappan klarar jag inte att se utan att skratta högt – varje gång – ännu. Den med pappan som börjar träna för att han fått kontakt med en dam som mejlat honom, Melissa, ett känt virusmejl på den tiden, eller kommer ni ihåg den när pappan var på teambuilding och gick vilse, "Jag är en nyckelkompetens på företaget".

Som så mycket annat är reklamen också en generationsindikator. Försök säg "Du har ju hela helgen på dig" till en tjugoåring så får du se.

De flesta har sedan länge genomskådat och slutat att förfasa sig över att "någon" registrerar allt som görs på nätet. Antingen det eller lämnat dessa digitala reklampelare. De var ju länge sedan man för första gången hajade till för reklamen på facebook: Hur tusan visste de att jag funderar på att göra en resa/köpa ny soffa/renovera köket? Men det är inte alltid lätt att genomskåda den dolda marknadsföringen och de inte uppenbara budskapen. Marknaden för "influensers", på svenska påverkare, går som tåget. Youtubare och bloggare som har tusentals följare och tjänar miljoner, som tipsar om den "bästa" hudkrämen, utan att berätta hur mycket det gav i deras plånbok.

I det läget känns den uppenbara reklamen enkel att handskas med, och möjlig att ignorera, till och med när den ger en obehaglig känsla att ha någon som tittar över ens axel när man surfar. I alla fall den som är rolig och ger intessanta följddiskussioner.