Den svenska skogen är fantastisk. Den ger jobb och nettoexporten motsvarar kostnaden för hela den svenska sjukhusvården. Växande skog binder också in över 80 procent av landets samlade koldioxidutsläpp. I skogen kommer vi att även hämta framtidens förnyelsebara råvaror.

I sommar har det på många platser varit omfattande skogsbränder, som förutom de personliga tragedier som följer, har inneburit ett ekonomiskt bortfall på runt en miljard kronor.

Men jämför man dessa bränder som drabbat många markägare i år så är skadorna arealmässigt mycket mindre än den areal som drabbas av älgbetesskador varje år!

Skogsstyrelsens inventering av betesskador på tall i Norrland visar på rekordstora skador i vissa områden. I ett område i Jämtland hade varannan tall skadats det senaste året. Tidigare i somras presenterade Skogsstyrelsen en rapport från hälften av landets 150 älgförvaltningsområden, och bara två av dessa områden hade skador som var godtagbara.

Det här kan absolut inte få fortsätta. Skadorna genererar enorma kostnader för markägarna. Uppskattningsvis rör det sig om flera hundra miljoner varje år. Det går inte att bedriva skogsbruk när man har en skadesituation som är så hög, år efter år. Hårt betade planteringar innebär ekonomiska konsekvenser för många generationer framåt. Det finns helt enkelt för många älgar i förhållande till hur mycket foder som finns.

Övergången till ett nytt älgförvaltningssystem har bidragit med flera goda effekter som exempelvis bättre rutiner och bättre metoder för förvaltningsarbetet. Det som fungerat mindre bra är samverkan kring de mål som ska sättas och de faktaunderlag som ska ligga till grund för besluten. Vi har också sedan ett par år tillbaka en avsiktsförklaring mellan Svenskt Skogsbruk och Svenska Jägareförbundet, som ska skapa ett bra samarbetsklimat och utgöra ett stöd för den lokala och regionala förvaltningen av klövvilt. Så verktyg finns.

I älgbetesinventeringen Äbin som Skogsstyrelsen presenterade den 16 augusti i år konstateras för Norrbotten och Västerbotten att andelen årsskadade tallar ligger i intervallet 10-20 procent, vilket innebär en svår skadenivå, och viltskadorna har ackumulerats under flera år. Skogsstyrelsen säger också att kraftfulla åtgärder behöver vidtas, och att älgstammen skulle behöva minskas med upp till en femtedel i vissa områden.

Tidigt efter vintern hördes jägarröster om att vintern gått så hårt åt älgarna att man nu borde ta det försiktigt med jakten, och efter årets torra sommar hördes samma röster säga samma sak. Att i en situation med så stora skador dra ned på avskjutningen på grund av föregående vinter och sommar är fel. Älgen är ett subarktiskt djur som tål en riktig vinter i Norrland och årets älgkalvar där det varit riktigt torrt är en ”förlorad” årskull. Det finns ingen anledning att spara på älgar som aldrig blir stora och som kommer att föda färre och mindre kalvar.

Är det någon gång som älgavskjutningen måste vara hög så är det nu. Dels på grund av den höga skadenivån, dels för att älgarna är i dålig kondition där torkan förstört älgfodret i skogen.

Fakta ligger på bordet. Låt oss tillsammans, markägare och jägare, inte blunda för dessa, utan agera kraftfullt här och nu.