Vi blev nyligen tio miljoner svenska själar, och ändå är så många av dem av det ensamma slaget. Vi kallas ofta det ensammaste folket i världen.

För plötsligt har ens kropp jobbat färdigt och fikarumspratet är bara ett minnets eko. Gatukanterna är en vacker dag bara för höga och så sitter man där i sitt kök. Ber någon stanna lite. Dela en kaffekopp och lite liv. Vill prata lite. Men alla andra springer vidare.

Hämtar ungar, spelar golf, bokar tvättider, skriver en deckare och inreder hela vardagsrummet i en lite ljusare nyans av grå. För de har inte tid.

För vi har inte tid, trots att ett telefonsamtal tar ynka fem minuter och vi faktiskt kan sortera strumpor samtidigt. Vi hinner inte, även om en kaffekopp mellan gymmet och bilverkstan tar högst en kvart.

Så får han i samma trapphus som ser lite ensam ut, hon med hunden som brukar glömma papiljotter i håret, eller dina mor- och farföräldrar, de får tömma halva kaffepannan i diskhon.

Igen.

Och så får vi läsa ännu en skräckhistoria om någon som ramlat och behövt ligga där i ett helt dygn, och så muttrar vi något om äldrevården nu för tiden och vart våra skattepengar går.

Och så undrar vi varför den där ensamma grannen skriker på våra barn bara för att de väsnas lite. Och så går vi miste om en hel generations historier om hunger, krig och långa kärleksbrev de ristat till varandra på skrivmaskin. Så kommer vi aldrig få hans magiska bullrecept eller hennes bästa miljöspartips. För att vi inte har tid.

Fredrik Wikingsson avslutade sitt sommarprat för några år sedan med en dikt i miniformat.

“Det vackraste ljudet i världen är när telefonen ringer hemma hos en ensam människa”, menade han. Jag håller tveklöst med. Och då har jag ändå hört en nyvaken tjädertupp en gång. För en telefonsignal, det är en melodi av hopp. Löftet om att just jag har någon som lyssnar. Någon som behöver mig. Så mycket som ryms i någon som bara ”vill prata lite”.

Visst har höstkylan tuggat sig in på sina håll, men vet ni vad? Vi kan göra denna dag till den varmaste av alla. Om vi tar oss tid. Så låt oss fylla denna dag med det vackraste ljudet i världen. Låt oss göra oss till det varmaste folket i världen istället.