Efter 50 år kan jag nu utmana om makt till Norrbotten.I september 1969 började jag som journalist på Norrbottens-Kuriren i Kalix. I snart 50 år har jag i dagstidningar, radio och TV tvingats beskriva hur Norrbottens landsbygd har utarmats.

Nu får jag äntligen möjligheten att i en debatt öga mot öga utmana Norrbottens ledande rikspolitiker om en radikalt ny politik som ger Norrbotten och andra regioner verkligt medbestämmande på riksnivå. Det är ingen naturlag att landsbygden i Sverige ska dö.

”Centralstyrda Sverige” måste bli ”Regionförbundet Sverige”. Vi måste få ett nytt statsskick som delar makten mellan storstadsmajoriteten i riksdagen med 21 regioner/landsting.

Detta ska vi diskutera på Polcirkeln Marknad i Juoksengi tisdag den 10 juli. Samtliga riksdagspartiers främsta norrbottniska politiker kommer – med två undantag som bekräftar dagens centralstyrning. Läs nedan!

Tro mig – Regionförbundet Sverige är det enda som kan rädda landsbygden. Jag har i snart 50 år skrivit om norrbottniska politikers uppvaktningar av olika regeringar, om ständigt svikna vallöften till landsbygden, om ständigt nya ”norrbottenspaket”, om ständigt ny misslyckad regionalpolitik, om ständigt nya EU-stöd och hurtiga utrop att ”Hela Sverige ska leva”.

Samtidigt har riksdagen stiftat lagar och regeringen tagit beslut som stoppar all utveckling på landsbygden. Landsbygdens riksdagsledamöter har fogat sig och tryckt på ”rätt” knapp.

I Sverige utgår i princip all makt från regeringen och en riksdag med storstadsmajoritet. 4.800 tjänstemän på regeringskansliet – nästan alla är stockholmare – bereder de politiska besluten utifrån sin storstadsverklighet. De är en osynlig maktfaktor som aldrig debatteras.

Regeringsledamöterna är oåtkomliga för vanligt folk. Även norrbottningarna Sven-Erik Bucht (S) och Peter Eriksson (MP) gömmer sig bakom en kader av statssekreterare, politiskt sakkunniga, registratorer och pressekreterare.

Jag har inte lyckats få en enda kritisk intervju för Haparandabladet med Sven-Erik Bucht sedan han blev minister. Däremot svarar han gärna DN, Rapport och Dagens Eko. Haparandabladet får nöja sig med intetsägande uttalanden från pressekreteraren.

Mitt förslag handlar om ett nytt federalistiskt statsskick i Sverige. Detta statsskick finns redan i framgångsrika länder med en levande landsbygd som Kanada, Tyskland, USA, Australien, Österrike, Belgien, Schweiz och 18 ytterligare länder, de flesta goda demokratier.

Vi måste skapa Regionförbundet Sverige med följande grundprinciper:

1. En senat inrättas vid sidan av riksdagen. Alla 21 regioner/landsting får lika många senatorer i senaten, oavsett folkmängd. Landsbygdsintressen får därmed majoritet. Varje riksdagsbeslut måste godkännas av senaten. Riksdagen tvingas ta hänsyn till landsbygdens intressen vid exempelvis lagstiftning.

2. Lagstiftning som kräver regional anpassning överlåts till regionparlamenten. Med andra ord, de gamla landskapslagarna, som avskaffades av Gustav Vasa med hjälp av tyska legoknektar, återuppstår i modern skepnad.

3. Länsstyrelsernas uppgifter och makt flyttas till regionparlamenten. Enskilda länsstyrelsetjänstemän fråntas sin nuvarande enorma makt över utvecklingen.

4. En regionguvernör väljs av regionens invånare i stället för en landshövding som utses efter hemliga diskussioner i en sluten regeringskrets.

Tillsammans med Juoksengi Intresseförening har vi inbjudit första namnen på samtliga riksdagspartiers riksdagslista att diskutera denna modell den 10 juli. Alla har tackat ja, förutom Sven-Erik Bucht och Peter Eriksson. Ganska talande, eller hur?

Regionförbundet Sverige är ingen höger/vänsterfråga. Och det kan fungera med båda kungahus och presidentstyre. Det är frågan om närdemokrati och politiker nära väljarna.

Det krävs stora grundlagsändringar. Är de omöjliga att genomföra? Inte alls! Både Göteborgarna och Malmöborna är trötta på att detaljstyras från Stockholm – för att inte tala om alla andra regioner.

Fotnot: Federalism är ett politiskt system där makten är uppdelad på olika nivåer och där regionerna har del av makten i rikspolitiken.