Fler och större militärövningar i norr

I denna andra och avslutande artikel om den säkerhetspolitiska situationen tar Lars Gyllenhaal upp hur Natos och Rysslands högsta militära företrädare själva beskriver det nya läget och vad de anser att det kräver.
Var Rysslands tillkännagivande fredagen den 5 juni om tre kommande storövningar ett svar på Loyal Arrow, som inleddes följande måndag? Försvarsminister Sten Tolgfors sade till Sveriges Radio att de ryska övningarna redan offentliggjorts tidigare och att han därför inte såg någon koppling. Att planerna inte var helt okända stämmer, men av någon anledning valde dock Moskva att släppa flera nya uppgifter om dessa övningar just den 5 juni. Var det en ren slump?
Att Loyal Arrow skulle vara orsaken till det ryska beslutet att hålla tre övningar med sammanlagt minst 60 000 soldater tror jag dock kan uteslutas. Nej, orsakerna till dessa övningar - som kommer att hållas vid finska gränsen, i Vitryssland och norr om Georgien - står att finna i de tre tidigare nämnda processerna. Det är bara det att det ökande internationella intresset för Arktis har skildrats så sparsamt i svenska medier. Det skrevs en del om Nato-övningen Cold Response i Nordnorge i vintras, särskilt om det svenska deltagandet. Men mig veterligen rapporterade inte en enda svensk tidning om den ryske utrikesministerns kritik mot övningen. Det är kass omvärldsbevakning det.

Lika okänt i Sverige är att Natos Supreme Allied Commander Europe, general B.J. Craddock, uttalat sig ytterst pessimistiskt om Ryssland. Ett av flera exempel på hans uttalanden som man noterat i bland annat Norge är detta citat från den 30 mars i år: "Ryssland verkar inriktat på att försvaga västerländska institutioner, och dess relationer med Nato lär troligtvis bli mer ansträngda framöver än någonsin sedan kalla krigets slut".
Man bör därmed kunna fastslå att Natos och Rysslands trevande försök till partnerskap är över. Nato och Ryssland är inte fiender. Men rivaler, absolut! Det tråkigaste i sammanhanget är att man redan gått från ord till handling och börjat tillföra nya militära krafter till regionen. Innan årets slut kommer Barentsregionen att berikas med två nya ryska atomubåtar. Ryssland motiverar detta med framförallt USA:s och Kanadas agerande. I höstas sade den ryske säkerhetsrådssekreteraren Nikolaj Patrusjev (som tidigare var chef för statssäkerhetstjänsten): "Många länder uppvisar ett mycket seriöst intresse för Arktis och utvecklar sin infrastruktur i området. De ämnar inte bara utnyttja naturfyndigheter, av vilka det finns en enorm kvantitet i området, utan rustar också upp sina militärbaser. Om vi inte nu åtar aktiva handlingar kommer det snart att vara för sent."

Härom veckan förkunnades så vad som redan kallas Makarov-doktrinen, av general Nikolaj Makarov, med rubriker som "Generalstabens chef tecknade hotbilden mot Ryssland - från Arktis till Fergana-dalen". Om den nordligaste av de tre kommande ryska övningarna, övningen "Ladoga" vid finska gränsen med start 10 augusti, bekräftade Makarov uppgifterna att samtliga förband i nordvästra Ryssland och några från Sibirien plus ryska Norra flottan och ryska Baltiska flottan skall delta i övningen. Hans avslutande citat om Arktis var: "Vi kommer att behöva arbeta mycket seriöst i Arktis, för att försvara våra nationella intressen där".
Några dagar senare påminde det ryska försvarsministeriet genom radiokanalen "Rysslands röst" om att både Sverige och Finland räknas till det arktiska området.
Vad är då klokast för Sverige (och Finland) att göra i denna situation? Vilken roll vill vi ha bland rivalerna i norr? Kan Barentssamarbetet överleva en fortsatt försämring av förhållandet mellan Nato och Ryssland? Kan det rentav motverka försämring? Är det allra säkraste att helt ansluta oss till den part vi har mest gemensamt med? Hur många läsare känner förresten till att svensk säkerhetspolitiks nya grundformel numera är "solidarisk säkerhet" och hur många vet vad det innebär? Hur många vet att Sverige redan förhandlar med Nato, Norge och Finland om ett "nordiskt luftövervakningssystem", som även kan omfatta Baltikum? Hur ser egentligen den röd-gröna oppositionen på allt detta?
Frågorna hopar sig och jag hoppas verkligen att fler vill sätta sig in i vad som nu sker och att det till slut kan bli en bred konsensus om fundamenten i svensk säkerhets- och försvarspolitik. För vi kan väl inte ha ett försvar utan folkförankring?
 

Läsarkommentarer:

Fler och större militärövningar i norr

  • NSD rekommenderar
  • Senaste nytt
  • Mest lästa
  • Senast kommenterade
  • NSD rekommenderar
  • Senaste nytt

Händelser