Kanske började allt med det där Count Basie-arrangemanget som hittades. I alla fall var Nine-Twenty Special det allra första som Luleå storbands musiker ställde upp i sina notställ. Och vad passar då bättre än att lägga just den låten nästan alldeles i början av sitt 40-årsjubileum?

Med Bengt Ek vid dirigentpulpeten bjuder Luleå storband på ett riktigt musikaliskt fördelsedagskalas, från de allra första låtarna till de allra nyaste inrepeterade. Som ciceron har publiken trumpetaren Björn “Nalle" Ohlson, som berättar om storbandets öden och äventyr, bjuder på extra kryddiga anekdoter och spex. Han står även som kompositör till Blues for Alex, som framförs med de tre enda originalmedlemmarna som funnits med sedan starten i storbandet som solister, däribland han själv.



Men en födelsedag är förstås inte komplett utan gäster, och det blir en hel rad av det slaget under kvällens lopp. Storbandet håller igång i nästan fyra timmar!

Först ut är en av de allra första vokalisterna i storbandets historia; Rose-Marie Thessen som gör en djup, mjuk och varm version av Dinah Washingtons Make Believe Dreams.

Anna Morin står på tur, i Gerswins Nice Work If You Can Get It. Och vad vore väl ett storband utan sina alldeles egna "Andrew Sisters"; Lena Lahti, Anna Morin, Stina Andersson och Monica Åslund, även kända under namnet Sophisticated Ladies?



Under årens lopp har också många instrumentalsolister passerat revy hos storbandet. Lokala förmågor, men också riktiga storfräsare som Ernie Wilkins, Georgie Fame och Buddy DeFranco. Kvällens "Ernie Wilkins" heter Mats Garberg och trakterar sin saxofon i rumbajazz.

Det bjuds Frank Sinatra med Jake Jacobsson, Whisper Not Med Magnus Ekholm, Told You So med P-O Svanström och A Child Is Born med Bertil "Kasino" Forsman. Utöver det bjuder också storbandets egna musiker på många lustfyllda solon.



Spelglädjen och dedikationen går inte att ta miste på när Luleå storband står på scenen. Har man ägnat 5000 timmar åt att spela tillsammans så har man. Ibland kan det gå lite knackigt, men det tar man igen med glödande entusiasm och äkta kärlek till musiken. Det är då jazz är som allra, allra roligast.

Som sista stycke innan paus bjöd storbandet på Four Brothers av Giuffre. Detta stycke har enligt "Nalle" Olssons utsago gäckat storbandet i över trettio år för att det varit för svårt, och har därmed aldrig blivit spelat. Men ikväll gick det som en dans.