EU-KRÖNIKA Om några dagar inleds ett socialt toppmöte i Göteborg. Statsministern har bjudit in. Alla EU-länder kommer att vara på plats.

Målet är, i första hand, att komma överens om hur den gemensamma europeiska arbetsmarknaden ska fungera bättre. Som det är idag har vi en lönedumpning och ett elände när det gäller säkerhet och sociala villkor på många arbetsplatser i EU, även i Sverige; inom bygg- och anläggning och transportsektorn men också en rad andra.

Alltså: Vi har inom EU en ordning som innebär att låga löner och dåliga arbetsmiljöer tillåtits bli konkurrensmedel; billigast vinner, inte den som är bäst.

Kortsiktigt kan det ju se ut som en vinst för företagen men att EU skulle kunna konkurrera med pris istället för kvalitet med världens låglöneländer är att slå blå dunster i ögonen på folk. Alla förlorar: Anställda, företag, samhälle.

Inför toppmötet i Göteborg har SIFO ställt ett antal frågor som gett entydiga svar: 7 av 10 vill att vi ska ha EU-lagstiftning mot lönedumpning, 3 av 4 vill att svenska löner och villkor ska gälla för arbetskraft från andra EU-länder som jobbar kortare eller längre perioder i Sverige.

Glasklart. Men inte för alla borgerliga EU-parlamentariker som därmed, enligt SIFO, går i otakt med ett flertal av sina väljare som också dom säger nej till att vi ska acceptera låglönekonkurrens.

Håll alltså koll på vad som händer på Göteborgsmötet. Och låt er inte avskräckas av att det beskrivs som ett möte om ”den sociala pelaren”. Det är bara EU-språk för att det efter cirka tio år av kris och krispolitik äntligen finns en öppning för EUs medlemsländer att på allvar pressa tillbaka arbetslösheten och därmed få utrymme för välfärd och investeringar.

Jag ser fram mot att vara på plats. Särskilt som vi bara drygt en vecka senare inleder förhandlingarna i Bryssel om ett nytt s k utstationeringsdirektiv för att definitivt kunna placera den s k Laval-domen på historiens sophög. Den dom som började med ett skolbygge i Vaxholm skulle därmed kunna få en skjuts ut ur historien via Göteborg.