LEDARE Det finns två sätt att se på varför ett samhälle ska straffa brottslingar. Det ena är att en person som begått ett brott ska straffas för att personen förtjänar det. Vedergällningstanken, ”öga för öga”, eller det lite krångligare ordet retributivism – synsättet har många namn och kan betraktas som en kriminalpolitisk klassiker med bibliska anor. Enligt detta läger har straffet ett moraliskt värde, oavsett vad det leder till.

Det andra synsättet är att straffet har ett instrumentellt syfte, det ska alltså leda till något positivt. Enligt detta läger har straffet inget värde i sig självt och den som hävdar att någon ska straffas måste visa vilka positiva effekter det leder till.

De två synsätten på straffets roll representerar olika syn på rättvisa. Att brottslighet har sociala orsaker är något de flesta skriver under på. Den som inte är övertygad kan ta sig en titt i de svenska fängelserna. Med undantag för en och annan skattesmitare är de flesta intagna lågutbildade, har psykiska besvär eller missbruksproblematik.

För den vars horisont präglas av medfödda begränsningar framstår brottet förrädiskt som en enklare väg, eller den enda vägen, till en dräglig tillvaro. Det sociala arvets brutalitet. Den som funderar kring straffets funktion bör ha detta i åtanke. Men samtidigt måste samhället självklart visa sitt avståndstagande mot klandervärda handlingar.

Vi ser i allmänhet en utveckling där känslor ges större utrymme än tidigare i utformningen av politiken. Rättspolitiken är inget undantag. När regeringen lägger fram förslag om skärpningar på det kriminalpolitiska området är det, något mystiska, allmänna rättsmedvetandet centralt.

Hänvisningar till vad experter anser har brottspreventiv effekt har ersatts av hänvisningar till vad folket kräver. Problemet är att det inte finns något som entydigt visar att folket kräver hårdare straff.

En av de föreslagna förändringarna på det straffrättsliga området är avskaffandet av straffrabatten för den som fyllt 18 år.

22-åringen, som NSD intervjuar i dagens upplaga och som avtjänar sitt 18 månader långa straff för grov misshandel på Porsöns ungdomsanstalt, tror inte att ett längre straff hade fått honom att avstå från att begå brottet. Ett långt straff påverkar framtidstron negativt, menar Anders Lantto som arbetar på anstalten. Uttalandena är i linje med den kriminologiska forskningen.

Mot bakgrund av detta ligger det närmast till hands att förstå förslaget om avskaffandet av straffrabatten för unga som en moralisk markering, snarare än en åtgärd som syftar till att uppnå positiva effekter för individen och samhället.