Historien om världens största stad

Kiruna KIRUNA. I natt vid tolvslaget är det 60 år sedan som Kiruna fick stadsrättigheter.Massorna som samlats för att fira vid gamla Läroverket kunde knappast ana vilkenguldepok som därmed tog sin början.Kiruna blev världens största stad och en mycket välbeställd sådan.
Kvällens 60-årsjubileum kommer emellertid att passera tämligen obemärkt i centrala Kiruna. Kanske har jubileerna duggat väl tätt den senaste tiden.

Annat var det nyårsaftonen 1947-48. Då samlades stora skaror utanför gamla Läroverket för att lyssna till landshövdingen O W Lövgren som stod uppe på balkongen för att hålla sitt tal till den nyblivna staden.

Dessvärre var det ingen som hörde något eftersom högtalarsystemet brakade i hop lagom till högtidstalet.

<_Mellanrubrik>Hurrarop och jubel

Men ingen kunde undgå att höra den mäktiga salut som avfyrades vid gruvberget Kiirunavaara, det enorma fyrverkeriet eller massornas hurrarop och jubel som följde därpå. Stadsrättigheterna var verkligen något att fira. De innebar nämligen att Kirunas verkliga guldålder kunde ta sin början.

För att förstå bakgrunden får vi gå tillbaka till Kirunas begynnelse och den första stadsbildningen 1909.

Den större andelen av befolkningen ville att Kiruna skulle bli en köping, vilket innebar större självstyre och att LKAB skulle tvingas betala produktionsskatt i Kiruna.

Så blev det inte. LKAB lyckades driva i genom att gruvsamhället i stället skulle bli ett municipalsamhälle inom Jukkasjärvi glesbygdskommun.

Invånarna fick till stor förbittring betala skatt både till kommunen och municipet. Dessutom drogs gränsen precis utanför gruvområdet, vilket innebar att LKAB kom att betala större delen av sin skatt i Stockholm där huvudkontoret var placerat.

<_Mellanrubrik>Frän debatt

-&nbsp;Beslutet föregicks av en frän debatt där LKAB-ingenjören Bengt Lundgren ansåg att arbetarrörelsen inte var mogen att handha så stora summor, säger Curt Persson, chef vid Norrbottens museum och välkänd auktoritet när det gäller Kirunas historia.

För att blidka ortsborna bidrog LKAB med engångsbelopp för att bygga bland annat kyrka, sjukhus och skolor samt anlägga vatten- och avloppsledningar. Bolaget avlönade därefter lärare, brandväsen och polis under lång tid, i vissa fall fram till 1960-talet.

När vi närmar oss tiden för stadsbildningen är Kiruna en tämligen nedgången stad med eftersatt underhåll på gator och annan infrastruktur.

Samtidigt gjorde staten allt större vinster när malmexporten ökade och priserna steg.

Mycket skulle förändras den 1 januari 1948 då Kiruna blev stad - till ytan världens största.

Kiruna var unikt i och med att hela landsbygden med Jukkasjärvi och Vittangi socken införlivades i staden. Man blev en förebild till de storkommuner som senare skulle införas i Sverige.

<_Mellanrubrik>Pengarna rullar in

Världsrekordet hölls fram till 1968 då dubbelt så stora stadskommunen Mount Isa i Queensland, Australien, fick sina stadsrättigheter.

Något som kirunaborna mer påtagligt kunde märka efter stadsbildningen var att skattepengarna äntligen började trilla in. LKABs andel av skattebasen steg från omkring tio procent 1947 till som mest 80,2 procent 1954.

De goda tiderna och den stora inflyttningen spädde på effekterna.

-&nbsp;Åren mellan 1948 och fram till 1956 och beslutet om att LKAB ska bli helstatligt är Kirunas verkliga guldår. Det finns massor av pengar till nya byggprojekt i stadskassan och det man rev under några år är mer än vad som kommer att beröras i hela stadsflytten, säger Curt Persson.

Saneringen av centrum inleds i mitten av 1950-talet och pågår fram till rivningen av Centralskolan 1972. Strategin var ofta att tvångsinlösa mark och sedan överlåta åt olika bostadbolag att ersätta de gamla kåkarna.

Bland annat rivs hela kvarteret Ortdrivaren med sekelskifteskyrkor och allt och ersätts av Ralph Erskines hypermodernistiska byggnader.

<_Mellanrubrik>Nytt landmärke

Ett annat landmärke som uppförs är Kiruna stadshus som står klart 1963. Stadsrättigheterna innebar nämligen ett ökat självstyre och en allt mer svällande förvaltning. Nu har man också ansvar för en hel landsbygd med en aldrig sinande ström av önskemål.

Tillbaka nu till Läroverkets balkong där högtalarna äntligen har börjat fungera och drätselkammarens blivande ordförande Ragnar Malmström håller på att avsluta sitt tal på följande sätt:

&quot;Den första generationen av Kirunas samhällsbyggare har dragit sig tillbaka, den andra ser sitt hår gråna och krafterna slappas. Deras verk är grundmurat -&nbsp;men inte fullbordat. Oss tillkommer att fortsätta deras arbete, till gagn för oss själva och till fördel för dem som kommer efter oss. Må det bli löftet vi ger till varandra denna nyårskväll.&quot;



Övriga källor: Gustav Frank: Kiruna 1900-1950, Karl-Erik Johansson i Backe, Kiruna stad och vildmark, 1977, samt antologierna Norrbotten väger tungt, 1972, Staden som konstverk, 1993, och Stadsförnyelse&nbsp;-&nbsp;kontinuitet, gemenskap och förnyelse, 1981.
 

Läsarkommentarer:

Historien om världens största stad

  • NSD rekommenderar
  • Senaste nytt
  • Mest lästa
  • Senast kommenterade
  • NSD rekommenderar
  • Senaste nytt

Händelser