Jag har under många år varit delvis ansvarig för undervisningen i fiskebiologi och fiskeekologi inom natur- och fiskeguideutbildningarna vid Tornedalens folkhögskola i Övertorneå. I slutet av december 2015 gick Daniel Nordvall från Gällivare ut som nybakad flugfiskeguide. Någon vecka senare ringde han till mig också önskade att jag skulle följa med honom på den första professionella guideresan under sommaren 2016. Jag tackade naturligtvis ja på stört.

Under den första veckan i juli året efter träffades vi i Ritsem, detta tillsammans med två gästar från Mo i Rana. Våra trevliga fiskedagar norrut efter det kvoterade vattnet Suorggejohka gav mersmak, så pass fördjupat att vi beslutade oss för att fortsätta med våra resor. Så blev också fallet under samma tid den här sommaren. Min innersta tanke var att fisket och trevanden vid Suorggejohka knappast kunder överstigas. Det fanns ingen pessimism i mina tankar, möjligtvis en gnutta kall realism. Vädret var i allra högsta grad instabilt och vi var rädda för att hamna mitt i högvattnet. Så här i skrivande stund kan konstateras att fjällvädret inte var någon höjdare och att det regnade alla dagar utom den första. Det var då som det mesta av det bästa hände.

Våra vänner Viggo Larsson och Halvor J Röberg från Mo i Rana i Norge är ena hejare på flugfiske och kungar på flugbindning. De öppnade optimistiskt och visade direkt var skåpet skulle stå.

Artikelbild

| SMART GREJ. Håv med våg i hantaget underlättar tillbakasläpp av fisk.

Vattnet var kristallklart i färger mot grönt och blått, en lustgård för de rödingar och öringar som förmodas fanns på trakten. När Viggo drog den första tvåkilosöringen och Halvor hängde på med en röding i samma viktklass, förstod vi att paradisets väktare hade öppnat sina stundom tröga dörrar.

Ibland är sportfisket en mysko hantering bortom allt förnuft. Plötsligt kan något hända som får själen att skratta högt. Detta skedde med bravur senare samma afton.

Scenariot var följande; Fiskeguiden Daniel satt på en stor sten och funderade på flugvalet. De första regndropparna varnade för mer och solen gick bakom de allt mörkare molnen. Plötsligt reste sig guiden, mumlade något om storöring och vadade sakta ut mot djupare vatten. För säkerhets skull följde Viggo efter med håven. Vi andra blev kvar på stranden och det var lika bra det.

Plötsligt hörde vi ett tjut och förstod att mannen därute hade krokat på något stort och oidentifierat. Spöet böjdes oroväckande djupt, nästan på gränsen till en krasch. Viggo balanserade vidare med håven, allt medan Daniel drillade fisk som aldrig förr. De glada tillropen studsade som pingisbollar mellan bergsryggarna. Sällan eller aldrig hade väl publiken varit så upphetsad som den aftonen.

Artikelbild

| HALVOR. Jag brukar kalla rödingen för fjällets Greta Garbo, skygg, vacker och efterlängtad.

Efter en stundtals dramatisk håvning var fisken äntligen i hamn, en gigantisk fjällöring av den rätta sorten. Mörkbrun till färgen med massor av små svarta fläckar, en vattnets panter på nästan fem kilo. När fisken så småningom hade returnerats gick luften ur hela gänget. Det kändes vara en lika stor strapats för oss åskådare som mannen mitt i det dramatiska scenariot.

När natten hade randats kröp vi stelbenta in i tipitältet, fullt på det klara med att dagen hade gett oss betydligt mer än vad om hade förväntats. För ovanlighetens skull hade verkligenheten överträffat allt vad sagor och fantasier anbelangade. Jag vill påstå att snacket gick länge den natten.

Artikelbild

| HALVOR. Jag brukar kalla rödingen för fjällets Greta Garbo, skygg, vacker och efterlängtad.

Halvor letade fram telefonen och kunde med kalkylatorns hjälp meddela att medelvikten på dagens åtta krokade och återutsatta fiskar (öringar och rödingar) var enastående 2,1 kilo? Sen kom regnet, regnet och ösregnet!

Jag har i alla tider hävdat att storleken på fångade fiskar inte har någon större betydelse för fisketrevnaden i sig. Trots det ovan nämnda världsklassfisket uthärdar jag fortfarande i min ståndpunkt. Naturligtvis blev årets fjällfiske med gänget ett minnesvärt äventyr, där vi aldrig kommer att glömma vare sig medelvikter eller storlekar.

Artikelbild

| HEJ OCH TACK. All fisk som inte ska användas till snar spis ska släppas tillbaka.

För mig blev resan precis som jag hade önskat, där kamratskapet och den sköna stämningen verkligen hamnade i framsätet. Sagan blev inte sämre av att jag fick dela detta med likasinnade, i ett förunderligt vackert norrbottniskt fjällandskap.

Jag lyckades inte få upp någon fisk, trots en del påslag på flugan. Men trevligare fiske får man leta efter