Det är konstigt att Sverige först tar emot oss asylsökande och hjälper och betalar mycket pengar och sedan slänger ut oss. Jag vet själv hur svårt det är att vänta. Jag har varit i Sverige 16 månader. Jag fick allting: god man, skola, lärare, tak över huvudet, mat, glädje och sjukvård när jag behövde. Jag har allt som behövs för att studera men jag kan inte fokusera. Det är som en konstnär som har alla färger, alla penslar, allt som behövs för att göra en bra bild. Men det går ju inte att måla på det som inte är fast och rör sig hela tiden. Hur kan man bygga ett hus på en plats där det när som helst kan bli översvämning? Så är det för mig som inte vet om jag får stanna eller inte. Skolan betyder ingenting för en person som försöker att rädda sitt liv.

När jag kom till Sverige var jag som en skadad fågel, ni tog hand om mig och lagade mig. Nu känner jag mig som en frisk fågel.

Men varför vill ni skicka iväg mig till ett land (Afghanistan) som är ett mycket osäkert land? Där kan fåglar inte flyga.