Förmiddagens avslöjande var en upptakt till helgens seminarium ?Gräns och gryning? och ägde rum
i augustisolen vid Barents Literature Centre i Överkalix. I bakgrunden visade en blåskimrande Kalix älv upp sig från sin bästa sida, vilket passade synnerligen bra med tanke på att årets litteraturpristagare inte bara är en driven författare utan även en entusiastisk fiskare.

- När jag fick förfrågan av Bengt om att komma hit och ta emot priset frågade jag om jag inte kunde få åka ut på en fisketur också, säger Antti Tuuri med glimten i ögat.

Han bor i byn Molpe, i ?världens mest svensktalande kommun? Korsnäs utanför Vasa, men skriver uteslutande på finska. Precis som de harrvatten han gärna fiskar i flödar orden. Sedan debuten som novellist 1971 har han gett ut ett 50-tal titlar med allt från romaner i industri- och företagsmiljö till renodlade novellsamlingar. Stilen är konkret och klar.

- Ungefär som när man avbildar något med en kamera. Jag vill att människor ska få egna tankar, förklarar Antti Tuuri.

Trots att hans noveller hyllas har de ännu inte getts ut i bokform i Sverige. Det har däremot ?Hem till Österbotten? (som filmatiserats och belönats med Finlandiapriset) och ?En dag i Österbotten?, vilken renderade i Nordiska rådets pris 1985.

Översättare till den sistnämnda råkar vara instiftaren till det aktuella litteraturprispriset, Bengt Pohjanen, och valet motiverade han så här: ?För ett författarskap som med humor, ironi och berättarglädje undersökt den nordliga mannens eviga rastlöshet och resfeber i hans sökande efter lycka och frihet.? Till hösten kommer Antti Tuuri ut med ytterligare två böcker: en roman som tar fart i inbördeskrigets Finland 1918 - och en flugfiskebok. Ska man tro författaren lär det bli en alldeles speciell typ av fiskeberättelser från Österbotten.

- Jag ljuger nämligen om precis allting, konstaterar Antti Tuuri muntert.



Årets minoritetspris går till vepsiskspråkige poeten Nikolaj Abramov för att ?Abromovs dikter är solguld utslängt på den lilla vepiska ängen utanför Sankt Petersburg, där detta finsk-ugriska språk talas av åttatusen personer?. Till årets ?Meän vanhiin? - titeln för en som jobbat länge och tålmodigt - utses Övertorneås kultur- och bibliotekschef, Marita Mattsson-Barsk, ?för ett långsiktigt arbete på meänkielis lilla åkerlapp?.

- Jag tycker det är viktigt att synliggöra nordkalottlitteratur. Därför är det så kul med det här priset, sa Marita Mattsson-Barsk glatt.

Inne i litteraturcentrat pågick under fredagen en utställning på temat krig och barn av konstnären och keramikern Pirkko Räntilä som själv kom som krigsbarn till Överkalix 1944. Hon uppmärksammades för sin nyligen utkomna bok ?Krigsbarn 4779?, där hon tar upp sina erfarenheter. Under helgen forstsätter ?Gräns och Gryning? med föreläsningar, prisutdelning och fest.
Naturligtvis väntar även fiskefänge för den nye litteraturpristagaren.

Antti Tuuri skiner upp:

- Det ska bli spännande att se vad Kalix älv kan bjuda på.