Fakta
Det finns minst tolv olika utterarter i världen. Den art som lever i Sverige kallas utter (Lutra lutra) och är den enda utterart som finns naturligt i Europa.
Uttern har sin utbredning i Europa, Asien och Nordafrika. De flesta uttrarna lever i närheten av sötvatten.
En vuxen hona väger mellan fem och sex kilo, en fullvuxen hanen väger ungefär dubbelt så mycket. Hanarna är cirka en meter långa och honorna runt 90 centimeter, med svans. Till färgen är uttern brun, förutom på hals och bringa där pälsen är ljusare, nästan beige. Uttern har två typer av hår. Underull som håller uttern varm och stickelhår, som är långa och glatta, och håller vattnet borta. Kroppen är lång och spollinjeformad, benen är korta och mellan tårna har uttern simhud. Dessutom har uttern en kraftig svans och små öron, som stängs när den dyker. Allt detta för att anpassa sig till ett liv i vattnet.
Uttern äter framför allt fisk, men under vissa perioder är grodor en mycket viktig födokälla. De kan även äta kräftor, fåglar och mindre däggdjur.
Uttern är ett piggt och lekfullt djur. De är oftast, men inte alltid, skymningsaktiva och kan därför vara svåra att få syn på. De tillbringar den mesta av tiden i eller i närheten av vatten.
Uttern blir könsmogen vid cirka två års ålder. Parningen sker vid olika tider under året. Vanligtvis föds en till fyra ungar på våren. Detta på grund av att uttern har fördröjd fosterutveckling vilket innebär att det befruktade ägget inte börjar att utvecklas direkt. Ungarna följer honan upp till ett år eller tills hon förder nya ungar. Förutom under parning lever uttern ensam.
Källa: Naturhistoriska museet
Karin Thorell, Överkalix, välkänd för läsarna av den här sidan för sina fina fågel- och djurbilder, har åter levererat bilder på ett utterpar. En fin start på det nya fotoåret.
Hon skriver: "Häromdagen åkte jag ut för att fotografera strömstaren vid ett tillhåll några mil bort där den brukar hålla till vid strömmande vatten. Solen stack fram och det var cirka 15 grader kallt, men det hindrar inte en fotointresserad kvinna som jag. Då jag kom dit tog jag fram min kamera och filmkamera. Jag närmade mig platsen, men det visade sig att jag skulle få något annat på film och bild än strömstaren...
Jag hörde ett gällt skrikande läte som ekade högt. Jag förstod att det inte var en fågel utan något annat, men vad? Då såg jag uttrarna som simmade och dykte i vattnet, och pulsen gick upp till 100 direkt. Skulle jag verkligen hinna få bilder innan de försvinner?
Ett underbart utterpar, höll till på samma ställe som strömstaren. Vilken fullträff! I två timmar fick jag möjligheten att studera, fotografera och filma dem. De simmade, lekte, busade i snön och visade verkligen hur en utter beter sig och hur den låter.
Det kunde inte blivit bättre, så jag kan inte annat än vara nöjd. Både att få se dem och även få dem på bild och film. Det kändes helt fantastiskt!"
Publicerad 17 januari 2012 06:00
Uppdaterad 18 januari 2012 15:11