Kung Carl XVI Gustaf och prins Carl Philip tillsammans med hela Kukkolas jaktlag i morgondiset.

Kunglig glans i älgskogen

Kukkola När kungen kom till Västerbotten för att jaga fågel utbröt kaos. Kungens semester respekterades inte och uttalanden krävdes från kungen. Men kungen vägrade att komma ut.

Varför?

Vi kan välja att tänka "sicken snorkig en", eller så kan vi förstå.

När får hans majestät konung Carl XVI Gustaf vara privat?

Var kan kungligheter får vara i fred men ändå inte vara isolerade?

En titt i kungahusets kalender visar ett oändligt antal offentliga framträdande varje år såväl i Sverige som utomlands. Det handlar om allt från invigningar, representation till välgörande ändamål och överallt är det kungligheterna som står i blickpunkten.

Att vara kunglig innebär ett fint gage men motprestationen är offentlighet dygnet runt och årets alla dagar.

Dessutom är det i allra högsta grad en säkerhetsfråga. Världen är tillräckligt galen för att vi ska förstå att kungen inte kan komma nära vem som helst, vi vet att det finns motståndare till vårt kungahus och vi vet att motstånd kan ta oanade proportioner.

I helgen hade kung Carl XVI Gustaf och prins Carl Philip semester.

En semester de valde att tillbringa i Tornedalen.

I Tornedalen uppstod ingen hysteri, i stället viskades det gård till gård, "men säg ingenting till nån". Alla visste att kungligheterna bodde på Hulkoffgården, jagade i Kukkola och dinerade i Risudden men ingen störde semesterdagarna för kungligheterna.

"Vi är så glada att ingen stör kungens semester", har Gunnar Björk, arrangör uttalat mer än en gång under helgen.

Det var i början av sommaren som det stod klart att kungen skulle jaga i Tornedalen. Då visste ingen att även prins Carl Philip skulle följa med.

"Hade jag bjudit hit kungen hade han aldrig kommit", konstaterar Gunnar Björk.

Det var hans gård Vitsaniemi gård, hans marker och hans jaktarrangemang som väckt intresse, detta sedan en av kungens närmaste vänner jagat med Gunnar Björk under förra årets älgjakt.

"Han gillade vårt koncept och föreslog kungen att jaga här", säger Gunnar Björk.

Det var också i början av sommaren som jag själv mottog inbjudan att som jägare med jakträtt delta vid den kungliga jakten. Jag började läsa jägareexamen.

Förberedelserna inför jakten blev rigorösa. Drevjakten hos Kukkolas viltvårdsområde lockade och det bestämdes att kungen skulle jaga med Kukkolas jägare.

Säpo kontrollerade jaktlaget och hela familjen Björk engagerades.

Lisa Björk (NSD:s medarbetare i somras) hämtade prins Carl Philip på flygplatsen och Arvo Björk hämtade och lämnade kung Carl XVI Gustaf vid flyget.

Drevjakten gick fint.

Sex älgar fälldes, två vuxna djur och fyra kalvar. Kungligheterna fick inte chans till skott. Däremot fick kungens vänner skjuta.

"Kungens sällskap visade mycket gott jaktmannaskap och släppte förbi produktiva kor", säger Gunnar Björk.

Efter jakten höll kungen tal och sällskapet hurrade.

"Det här är livets höjdpunkt, bortsett från barn och familj", säger Gunnar Björk.

Hade jag inte varit en sådan usel skytt, hade jag kunnat rapportera till er från jaktens insida och det var nära att kungen fått äta soppa där kockarna assisterats av mig, men i sista stund sade Kukkolas jägare "Nej, inga utomstående".

Vad har vi lärt oss?

Teorin är enkel men att hantera ett vapen är svårt och vädrets makter är icke att föringa.

Jag fick dock en glimt av kungen och instämmer i utsagon "han såg bekväm ut", den bistra uppsyn som ibland syns på teven var inte där och Tornedalen kan känna sig stolt över att ha erbjudit kungligheterna en ostörd semester.

Även om vi vanliga kan fundera över benämningen semester när området kungen vistas i förses med grindar bevakade av vakter och säpo och poliser övervakar varje steg. Men det är kanske sådant kungligheter lär sig att bortse från.

"Det var speciellt att kungligheterna var med på vår jakt, en spännande händelse", säger Sune Fallström, jaktledare för Kukkolas jaktlag.

I den lokala historieskrivningen kommer det framöver att gå att läsa att kungligheterna besökte Vitsaniemi gård hösten 2011.

På lördagskvällen anlände nämligen kung Carl XVI Gustaf, prins Carl Philip och deras vänner till familjen Björks hem. Där bjöds de 22 personerna på gravad lax i kuber och husets sallad, wasabikräm, sockerärtspuré samt västerbottensostgratinerat tunnbröd, därefter helstekt älgbiffsrad, mandelpotatis och trattkantareller. Till efterrätt serverades blåbärspaj på mandelbotten och därefter kaffe. Maten var lagad av Riita Björk och en kock från Utbildnings nord, hovmästare var Gunhild Stensmyr och underhållningen utanför stod Övertorneå dragspelsklubb, därefter tog Birger Ejnefjäll och Raj raj band över.

"Jag sade till Ers majestät att jag känt honom hela livet och nu har jag träffat en gammal vän, så är det vi känner vårt kungahus även om de inte känner oss", säger Gunnar Björk.

Visserligen är Gunnar Björk inte vem som helst.

Han är Mustafa och släktens överhuvud i Turkiet, han är officer i Svenska försvaret och han är hemvärnsmannen som tillsammans med Sven Kostenius lagt grunden för samarbetet mellan det svenska och finska hemvärnet.


Men ändå.

Tänk vilken förvåning om kungens anställda en dag ringer och säger att kungen kommer på besök...

"Nu ska jag åka och säga hejdå till kungen", sade Gunnar Björk i går morse.

Nu säger vi också hejdå till kungen och prinsen, samtidigt s

äger vi hej till kronprinsessan Victoria och prins Daniel som anländer till Haparanda-Torneå på torsdag för att inviga Victoriatorget mitt på gränsen.