Vänsterpartiet höjer gärna lönerna för undersköterskorna inom hela äldreomsorgen i Luleå kommun. Samtidigt anser vi att lönerna för olika personalgrupper i kommunen inte ska sättas av kommunfullmäktige. Politikernas ska skjuta till pengar i budgeten och ge direktiv till sina förhandlare om vad och vilka grupper man som arbetsgivare vill prioritera. Därefter ska facket och arbetsgivaren förhandla om löneutrymmet. Kommunen ska lyssna på och vara beredd att kompromissa med de fackliga organisationerna och deras önskemål.

Den nu beslutade lönehöjningen ger 1200 kr i månaden till alla undersköterskor inom hemtjänsten men ingenting till övriga undersköterskor. Det har redan väckt missnöje bland dem som blev lottlösa.

En parallell är lärarlönelyftet som kom för några år sedan. Där gick också politikerna in och en mindre del av lärarna 5000 mer i månaden medan flertalet lärare fick ingenting. En sådan hantering från den politiska ledningen riskerar att skapa osämja och splittring på arbetsplatsen. Dessutom ställs den normala förhandlingsmodellen åt sidan, där arbetsgivare och fack i lugn och ro kan komma överens om fördelningen på varje arbetsplats.

Artikelbild

| Nina Berggård (V)

Vänsterpartiet tycker att den ordinarie förhandlingsvägen är bättre. Politikerna ska se till att kommunen är en bra och generös arbetsgivare men man ska inte leka jultomte och detaljstyra lönen för enskilda arbetstagare.

Den nu beslutade lönehöjningen inom hemtjänsten kostar kommunen 6 miljoner om året. Vänsterpartiet anser att det går att höja den summan till 10 miljoner, vilket hade inneburit att fler skulle kunna få ta del av lönehöjningen.

Den stora skillnaden i vårt förslag var att vi ville att kommunen skulle förhandla med facket om hur löneökningen ska fördelas. Detta ville inte den politiska majoriteten tillåta. Vi frågade socialdemokraterna om hur man ville motivera detta avsteg från den svenska förhandlingsmodellen men fick aldrig något svar i debatten.

Vi ville också ha en översyn av arbetsmiljö, arbetsbelastning och arbetstagarinflytande inom äldreomsorgen. Vi vet att svårigheten att rekrytera inte bara beror på lönenivån. Även detta sa socialdemokrater och moderater nej till.

Det är värt att notera att socialdemokraterna och moderaterna än en gång gör gemensam sak i en viktig fråga i kommunfullmäktige.

Det mesta tyder på att socialdemokraterna efter valet inte längre kommer att ha egen majoritet i Luleå kommun. Det är viktigt att redan nu diskutera vilken väg kommunen ska gå efter valet.

Allt tyder på att socialdemokraterna förbereder sig på ett fortsatt styre där man, precis som nu, tar hjälp av moderaterna de viktiga frågorna.

Om moderaterna blir vågmästare eftervalet kommer man säkert att kräva mer betalt i form av politiska eftergifter, för att fortsätta stötta socialdemokraterna. För att förhindra den utvecklingen krävs ett starkare Vänsterparti.